Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lät utropa och till’sig kalla Genom häroidér i sitt land.
De kommo samman af all strand Herrer ris män och
stolte säller Dem man ej alle kan fortälle Lytke tranen,
hägren Marquardt, Städes med hofvet funnln vardt, ty
Konungen, med Herrer flere Mente att hålla hus med
are, Med gamman, stort herom och lof Och rar ej
afvist af hans hof Något djur, store eller klene, Förutan
Relnick Räf allene. Han hade der mycket ondt gjort,
Att han ej torde se den ort. Den ondt gör, ljuset
alltid hatar, Det gjorde Reinick Galgemater. Han skydde
fast Konungens hof, Der han hadé ett elakt lof. När
man skulle i Hofvet vara, Grewinken fans der alltid
qva-ra. Han klagad’ öfver Reinick Foss, Hvilken var väl känd
af sin påss.” — Slutet lyder: ”På denna mening är
boken diktad Och mod mång glosser af lärde riktad,
Fabler och andra liknelser fler Seder och dygder uppväcka
mer, De äro skrifne att undfly dygden. Den bok hon
står väl ringa tiH köps, Men läro är här till öfverlöps,
Den bok hon verldenes lopp afmålar Och kostar ringare
.än en daler. Vill du rätt veta verldenes stånd, Köp
henne och hafven tidt i hånd. Härmed sig ändar
Michels Historia^ Gud hjelpé oss i sin glorie/’ —
Dödsdansen t en dikt från slutet af Medeltiden, som
fans afmålad redan 1431, lärer ock funnits öfversatt pä
Svenska. Den fullständigaste behandling år den
platt-Tyska i Lubeck 1499. Den öfversattes på Danska
mellan 1530—^40, med trädsnitt-figurer, hvilken
öfversätt-ning säkert låg till grund för den svenska. Dikten är
rysligt humoristisk. Döden dansar mycket lätt, så att
benraglet klapprar, bjuder med mycken artighet opp
personer af alla stånd till dans; de måste deran efter sura
miner och ursägter, som ofta förefalla rätt roliga och
karakteristiska. Först uppbjudes Påfven, derpå
Keisa-ren, som svarar: Om alla Doctores af Grekeland Vore
hos mig att beskåda mitt vatten, Och kunde jag äta ett
apothek opp, Det hjelper dock intet min sjuka kropp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
