Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eglé och Annett, Den vackra Bedjerskan,
Byxor-72a, Talismannen, äro erkända att vara de qvickaste och
de graciösaste af Leopolds skämtsamma berättelser, och
mäta sig med Kellgrens Ljusets fiender m. m. I
afseen-de på Byxorna y hvilka nya skolan gerna ville taga af
Leopold for att ge honom aga, så finna vi det lika litet
missfirmande för Kants stora förtjenster, som vi finna
Aristophanes komiska gyckel med Greklands Gudar vara
bevis på gudahädelse. Man har ej observerat livad
skalden sjelf säger: ”Du som med harm mig förevitar Ett
lekverk af en glad minut, Betänk jag blott figurer
kritar, Som tidens hand skall stryka ut. Allt är och blir
en lek till slut, Hvad blotta bildningsgåfvan ritar. Men
ett system, hvartill geniet, sin högsta styrka gått att
samla; Som byggs på fall af trctti gamla, &c.––––––-
det passerar raljeriet.” — I Eglé och Annett finnes nog
mycken conversationspoesi, men det var så tidens sed;
i den vackra bedjerskan är planen ej så alldeles god,
men det ligger mest makt på att sådana berättelser äro
qvickt utförda.
Af tillfällighet s styck ena äro många egnade Gustaf
111 och uttala smicker till den grad, att vi ej rätt
kunna ursägta denna öfverdrift. Han var visserligen
skaldens välgörare, vän och föremålet för hans innerligaste
kärlek och beundran, men det ursägtar icke en
förgud-ning. — Bland de öfriga tillfällighetsstyckena, hvilka
merendels äro lediga, qvicka, passande, stundom
snack-samma, utmärka vi: Det slutande århundradet 1799,
som väl har nog mycket rhetorik och fel mot metriken,
men icke förthy är ett ganska sublimt och ståtligt
stycke, åtminstone i jemförelse med tiden. Slaget vid
Högland är ett lifligt stycke, Öfver Kellgrens död har sina
partier, Vid Carl XIlI:s stods af täckning sammaledes,
har dock reminiscenser ur Tegnérs Svea, Till
Grefvin-nan**. Fru B. C. O., Fru Weltzin, De tvenne
Nunnorna m. fl. äro rätt lyckade. Verserna till Osemtjerna
och SUfverslolpe äro ganska vackra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
