Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreställning, då man icke besökt den. Ja man har
icke något riktigt begrepp om den, förrän man der
fått tillbringa minst en dag, gå trappor upp och
trappor ned, passera genom det ena galleriet efter
det andra, den ena salongen efter den andra, se
hundratals »bodbetjenter», dussintals kassörer,
tjogtals inspektörer, oräkneliga magasinsdrängar i
lysande uniformer.
Faubourg Saint-Germain är, såsom bekant, icke
något handelsqvarter, men der finnes en gata med
butiker, en glänsande gata. Det är Rue du Bac.
I hörnet af denna samt af Rue de l’Université och
sträckande sig uppåt den förstnämnda gatan genom
fem olika hus, upptagande alla dessa hus i deras
helhet, befinner sig Petit Saint Thomas, en
celebritet, en kuriositet, ett monument i Faubourg
Saint-Germain. Detta magasin räknar sina anor från
början af innevarande århundrade och har från en
liten anspråkslös butik utvecklat sig till ett
kolossalt etablissement, der man finner siden- och
ylletyger, schalar, linnevaror, spetsar, handskar, band,
snörmakeriarbeten och allt dylikt.
För min del får jag dock säga, att jag finner
nästan mer behag uti ett annat magasin ej långt
derifrån. Det är Au Bon Marché, i hörnet af Rue
du Bac och Rue de Sèvres, lika stort som Petit
Saint Thomas, men med en »clientèle» ej fullt så
förnäm. Grefvinnan de Bassancourt vill aldrig
besöka Bon Marché. Det är icke chic, säger hon, men
jag har i sällskap med madame Boidshyver varit
der några gånger och funnit stort nöje i att betrakta
den menniskomängd, som köpslår i alla våningarne.
En sådan rörelse har jag aldrig kunnat tänka mig,
förrän jag sjelf fick se den. En enda gång förmådde
jag grefvinnan att följa med mig till ifrågavarande
magasin, men hon såg mycket besvärad ut och det lät
som om hon nämnt något om canaille. Jag kan
aldrig tro, att grefvinnan, som är ett så
utomordentligt fint fruntimmer, kunde få ett sådant ord öfver
sina vackra läppar, men nog föreföll det mig som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
