Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Så såg det ut äfven efter Bourbonernas
återkomst. Man klagade visserligen öfver att
revolutionens gudlösa gap slukat adeln och adelns
rikedomar; man påstod sig vara både guillotinerad och
ruinerad; men detta oaktadt lefde man, hade
palatser vid Rue Saint-Dominique, Rue de l’Université,
Rue Grenelle Saint-Germain o. s. v., hade gods i
Touraine och litet hvarstädes i Frankrike, hade
stora sysslor vid hofvet och mådde alldeles
förträffligt. Alla förnäma voro då slägt, och följaktligen
kände alla hvarandra. Det fanns icke en enda
apokryfisk vicomte. Adeln från kejsardömets dagar
ignorerade man, men man var höflig mot alla
menniskor. Man var spirituel och fin, man var verklig
markis från topp till tå.»
»Faubourg Saint-Germain hade också qvinnor,
ofta utmärkta qvinnor. Så länge de voro unga
herrskade de genom ett oöfverträffligt behag, när
de blefvo gamla styrde de med sin erfarenhet.
Under alla åldrar bemöttes de med den djupaste
aktning och finaste uppmärksamhet.»
»Ursäkta, hr Dupuis,» inföll jag, »men det
förefaller mig, som ville ni göra er till advokat för den
gamla aristokratien?»
»Ingalunda! Jag framställer endast
förhållandena sådana jag vet att de voro. Om ni ovilkorligt
vill veta till hvilken politisk tro jag bekänner mig,
så kan jag säga er, att jag är republikan, men att
jag först och främst är fransman och för öfrigt
opartisk granskare... Jag sade, att damerna i det
gamla Faubourg Saint-Germain åtnjöto aktning,
och det är öfverensstämmande med verkliga
förhållandet. Nog hade äfven den societeten sina små
äfventyr, men det var alltid med en viss discretion.
Man skrek icke öfverljudt derom, man förde icke
något oväsen och affischerade icke oblyghet.
Koketteriet och galanteriet upphörde icke, äfven om
markiserna och markisinnorna blefvo aldrig så gamla,
men det var, som sagdt, alltid något graciöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
