- Project Runeberg -  Paris i våra dagar. Skizz i sexton bref /
56

(1869) [MARC] Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den stackars menniskan förekommit mig
gengångaraktig, som i går afton.

»Constance Donnadieu, artiste-peintre», såsom
det står skrifvet på hennes dörr här i förstugan,
sysselsätter sig med att måla heligbilder, isynnerhet
englar med eller utan madonnor, samt de mest
fantasirika visioner. Hon är ingalunda utan talang, men
den förnötes ändamålslöst på de svårigheter, hvilka
hennes sjukliga fantasi i sådan ymnighet frambringar.

»Madame,» började heligmålerskan, »ni täckes
ursäkta att jag på detta sätt intränger till er alldeles
oanmäld.»

»Madame,» svarade jag, »ni är alltför god som
hedrar mig med ett besök. Gör er det besväret och
sätt er, om ni behagar.»

(På svenska säger man bara rätt och slätt: var
god och sitt, eller: vill ni vara god och taga plats;
men en fransman är höfligare än så, han frågar om
man vill »göra sig besvär» att sätta sig »i fall man
behagar».)

Jag blef först riktigt lugn, när min gäst sjunkit
ned i en fåtölj, ty så länge hon stod framför mig
kände jag mig nästan rädd för hennes långa och
tunna figur. Ehuru jag anser mig vara en mycket
fördomsfri qvinna, hvilken tror hvarken på spöken
eller troll, har jag dock mycken respekt för alltför
långa och magra menniskor, isynnerhet af mitt eget
kön. I går afton var min fantasi dessutom mer än
vanligt verksam, och det tålde en god stund, innan
jag kunde öfvertyga mig att Constance Donnadieu,
»artiste-peintre», tillhörde samma hvardagsverld, som
den, i hvilken jag lefde.

»Madame,» sade min granne, sedan hon tagit
plate midtemot mig, »ni är engelska?»

»Jag ber om ursäkt, madame, men jag är
svenska, om ni behagar.»

»Ah,» svarade den långa bleka, »jag trodde er
vara engelska; men det är för öfrigt enahanda, skulle
jag förmoda, i afseende på den affär, för hvilken jag
tagit mig friheten att göra er mitt besök.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:32:57 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lcparis/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free