Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till oss genom henne. Vi anhöllo, att den anden
måtte först och främst säga sitt namn samt om han
var densamme, hvilken nyss uppenbarat sig genom
bordets rörelser. Flickan satt alldeles orörlig
ungefär tio minuter, då började handen darra,
hvarefter pennan for fram och tillbaka öfver papperet
och slutligen skref pennan, utan att flickan visste
sig hafva på ringaste sätt förorsakat den rörelsen.
Bellini stod det ganska tydligt på papperet, och
för yttermera säkerhet gjorde bordet en bekräftande
rörelse. En allmän glädje uppstod i sällskapet. Det
var ingalunda Belzebub, som uppenbarade sig
genom bordet och pennan, utan salig Bellini, den
genialiske kompositören af Sömngångerskan och Norma.»
»Men,» invände jag, »huru kom det sig att just
han gjorde er besök?»
»Troligtvis derför,» svarade min granne, »att
Bellini i lifstiden hade bott i Passy och kanske just
i det huset, der vi befunno oss. Han dog i Puteaux,
som ligger icke så långt derifrån, och hans ande
har sannolikt ännu icke hunnit från den trakten.
Han stannade hos oss hela qvällen och gaf oss
många intressanta upplysningar, synnerligen öfver
sin opera Puritanerna, hvilken höll på att blifva en
vändpunkt i hans musikaliska riktning, då döden
ryckte honom bort vid blott några och trettio års
ålder. Såvidt vi kunde förstå den aftonen, är han
ännu sysselsatt med att komponera.»
Jag observerade madame Donnadieu på det
skarpaste och kunde icke komma till annan åsigt,
än att hon verkligen var allvarligt öfvertygad om
att hafva varit i sällskap med Bellinis ande. Hon
är en rättroende spiritist.
»Efter ett par angenäma timmar,» återtog min
granne, »måste vi slutligen bryta upp, men först
togo vi farväl af Bellini för den gången, ty man
bör aldrig glömma att iakttaga den största höflighet
mot andarne... Men hvad hjelper det, att jag är
höflig, då jag icke kan blifva medium? Madame,
jag har suttit hela dagen framför min tafla och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
