Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Vincennes. »Paris i våra dagar» bor också på
landet, och det är detta Paris jag nu senast studerat.
De parisiska sommarferierna taga vanligtvis sin
början först i senare hälften af Juli och räcka ända
till Oktober, någongång långt fram i November, men
så länge kunde jag icke vänta. Jag flyttade ut redan i
Juni, då den franska sommaren stod i sin fagraste
blomstring och då hettan ännu icke blifvit odräglig.
Om jag fortfarande umgåtts med den »verld»,
som är grefvinnan de Bassancourt’s och hennes
själsfränders, skulle jag ännu i början af Juli hvarenda
dag hafva promenerat i mina nya klädningar i
»skogen», verldsskogen, Boulognerskogen naturligtvis,
och mönstra andra qvinnors toiletter, med ena örat
lyssnande på de artificiella vattenfallen och med det
andra till det lika artificiella småpratet om lord
Hastings ädla hästar och kejsarens ädla hund, af hvilka
kräk den sistnämnde då nyss förut aflidit och i
några veckor var föremål för den verldens samtal samt
för de rättroende imperialisternas apotheoserande
äreminnen. (Finnes det »rättroende» imperialister?
Ja visst, så länge det finnes kejserliga ämbeten,
kejserliga pensioner, kejserliga löften med mera sådant.)
Då skulle jag också i hela Juli hafva svettats på
lysande soiréer i heta salonger, hetare än de gamla
romarnes tepidarier, hvilka jag visserligen aldrig
begagnat, ty så gammal är jag icke, men om hvilka jag läst
ett och annat. Det skadar aldrig att låta se det man
är ett beläst fruntimmer. Får jag lefva, kan jag blifva
lika stark i citater, som andra »stora författarinnor».
En dag, det var i Juni, satt jag i trädgården
och reflekterade öfver Paris och parisarne — det är
minsann ett ämne, som tål vid att begrundas — då
madame Lemaître, min värdinna, nalkades och
frågade om jag tyckte det börja blifva för qvaft
mellan hennes persikospalier, der solen verkligen »står på»
hela dagen, och de små blomrabatterna, som äro
förtjusande om våren, men icke just gifva någon skugga,
när solstrålarne falla lodrätt mellan trädgårdsmurarne
och man nalkas »Saint-Jean», midsommartiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
