Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
madame? Det ligger en hummer under bänken. Blif
icke rädd, madame!»
Förträffigt! Jag känner mig riktigt stolt
öfver att hafva nått en sådan hög plats, från hvilken
jag kan blicka fritt omkring mig, och jag skall
säga, att det icke är alla fruntimmer, som våga sig
på en sådan situation.
Men har jag väl kommit dit, måste jag också
stanna qvar till dess vi anlända till
hufvudstationen vid liniens slutpunkt, ty det är blott vid
fartens början och slut man har en stege att tillgå.
De manliga takpassagerarne försmå stegen och
klättra upp och ned efter behag, äfven då vagnen är i
fart, på de små fotsteg af jern, hvilka finnas på
framsidan af omnibusen, nedanför kuskbocken, och
jag har sett till och med fruntimmer, dock mest
bondqvinnor, begagna sig af dessa små jernpinnar,
men det tycker jag icke om. På de omnibusar,
hvilka besörja kommunikationen inom Paris, är det
förbjudet för fruntimmer att bestiga impérialen.
Alltså är jag på min plats, ibland byttor,
korgar och askar, en tupp, några dufvor, en hummer
och 7 à 8 herrar, hvilka anse sig kunna få röka,
när de ej sitta inuti vagnen. Två af dessa herrar
hafva hvar sin jagtbössa och hvar sin hund
emellan knäna. En herre har en svart, bredskyggig
hatt och en lång, snäf, svart rock samt ett
breviarium i hand. Han är mycket blek och mager. Det
är kyrkoherdens vikarie i byn der jag bor. Ett
par andra herrar äro klädda i blåa blusar, grannt
broderade med hvitt kring alla sömmar. De äro
röda och frodiga. Det är ett par »kultivatörer», det
vill säga bönder, också från byn. Alla föra de ett
högljudt samspråk, och kusken-konduktören
deltager med stor liflighet i konversationen, under det
han ej heller glömmer hästarne, ett par stora grå,
utmärkta perchérons, samt då och då blåser i sitt
horn eller smäller muntert med piskan.
Så bär det lustigt af... Det är en rätt fröjd
att sitta så här på taket och se menniskorna kräla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
