- Project Runeberg -  Paris i våra dagar. Skizz i sexton bref /
144

(1869) [MARC] Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sistnämda hafva också hvardera sina två à tre tusen
francs om året. Dessutom finnes en chef du
gardemanger
med omkring tvåtusen francs. Han
bereder allt hvad mayonnaise heter och gör i ordning
de kalla rätterna. Denna talrika generalstab
kommenderar en ännu talrikare trupp, bestående af
lägre officerare och gemene man, af hvilka de
förre lönas med åttio à hundra francs i månaden och
de simpla karlarne med åtminstone femtio francs.
Diskrarne erhålla icke så stor aflöning, men den
andel i qvarlefvor och afskrap, som tillkommer dem
och som säljes till restaurationer af lägre ordning,
inbringar ej så obetydligt. Äfven i de
obetydligaste restaurationers kök, der det finnes endast en
kock, kallas denna också chef, men är en general
utan armé.

En högst vigtig befattning är
öfverstemunskänkens. Denne, kallad le sommelier, har ännu större
aflöning, än öfvergeneralen i köksdepartementet.
En sommelier i sin fullkomlighet är en öfversteprest
i källarvåningen, det underjordiska templet, som
innesluter så ofantliga skatter. Etthundratusen
buteljer med ett pris, som varierar mellan två och
fyratio francs stycket, lärer icke vara något
ovanligt i ett sådant tempel. Jag har icke hört huru
många buteljer finnas i källrarne under Café Riche,
men Maison Dorée lärer åtminstone förlidet år
hafva egt 180,000. Det förstnämnda caféet skulle
hafva något utomordentligt i ett visst rödt Côte-d’or
från år 1811 och ett mirakulöst Léoville-Barton
från 1848. Herr Lemaître, hvilken för öfrigt är en
mycket återhållsam bordsgäst, kommer i
hänryckning när man talar om dessa vinsorter. Att ett
fruntimmer icke förstår sig på så högtidliga ämnen
och ännu mindre kan entusiasmeras derför, bör man
ej finna underligt. Deremot sitter jag verkligen
slagen med häpnad, när man berättar för mig, att
en restauratör af första ordningen numera har svårt
att finna en någorlunda lämplig lokal under femtio
à sextio tusen francs i årlig hyra. Ekläreringen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jul 14 00:27:33 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lcparis/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free