Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Så snart det lät sig göra, satte han hallon-
buskar omkring den tillspikade brunnen.
”Jag kan aldrig begripa hvarför du bråkar
med alt det där”, sade hustrun.
Östholm vardt mycket ond, och hustrun, som
var en kvinna i sino prydno och sin man därför
ödmjukt undergifven, vågade aldrig mer tala
om brunnen.
Hallonbuskarne växte till och frodades, men
då lille Agaton växte i kapp med dem, fick han
sträng tillsägelse att aldrig röra bären.
”Det är elaka bär”, sade fadern och såg
barsk ut.
Modern plockade dock af dem då och då,
och Agaton hade aldrig smakat så goda hallon,
men det vågade han icke tala om för fadern.
Slutligen var brunnen alldeles öfverväxt och
tycktes nästan glömd. Innan det kom så långt,
hade dock tjufvar en natt gynnade af mörkret,
eller åtminstone icke besvärade af den enda, söm-
niga lykta som fans i Parisgränden, klättrat öfver
planket, sannolikt i afsigt att undersöka Östholms
mycket omtalade skatt, och börjat gräfva om-
kring buskarne, men troligtvis skrämts af något
buller och åter skyndat öfver planket. Dagen
därpå lät vaktmästaren sätta hvassa ”spauska
ryttare” på planket och fördubblade järnbom-
marne, men såg mycket orolig ut.
”Tänk, om de kommit åt brunnen!”
Hade Östholm kunnat få sälja egendomen,
hade han nog gjort det, lemnat banken och dra-
git sig undan till någon riktigt dold trakt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
