Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
”Och det kallas att förvärfva sitt lifsuppe-
hälle?”
”Ja, kära fröken Almlund, man får väl rätta
munnen efter matsäcken.”
”Men det är als ingen matsäck. Det är ju
på sin höjd en svältpåse!”
”Hi, hi, fröken är min sann kvick. Skrif i
tidningar. Det lönar sig bättre.”
”Hofrättsrådet har kanske rätt.”
Alma gick till en tidningsredaktör och öfver-
raskades, då han utan synnerlig motsträfvighet an-
tog henne på försök. Någon aflöning kunde hon
dock icke få, förr än man sett hvad hon dugde
till, och det fann hon ganska förklarligt.
Det vardt stor uppståndelse på tidningsby-
rån, då redaktören förestälde den nya medarbe-
terskan. Någon af det könet hade ännu aldrig
deltagit i det dagliga redaktionsbestyret. Her-
rarne sågo ganska missnöjda ut och sins emellan
uttryckte de sin stora förargelse öfver det tvång
som närvaron af en kvinlig redaktionsmedlem
skulle ålägga dem. De tyckte det vara rent af
fräckt, att en ung flicka skulle slå sig ned bland
bepröfvade tidningsmän och vara lika god som de.
Alma fann det ej häller behagligt, men hon
kämpade med framgång mot obehaget, var yt-
terst punktlig och sökte att på ett tillfredsstäl-
lande sätt fullgöra sitt åliggande. Hon kände
dock, att man betraktade henne med motvilja,
ehuru hon visst ej hade att klaga öfver någon
synbar oartighet. Stundom hörde hon ett och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
