Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Y
straffen i under c t riden — som å öfriga ställen, der de (/unda riyterna
berörts — hållit mig till de nyaste oeJt pålitligaste forskningarne i
Germansk mytologi.
Deremot har jag ej rid de i stycket förekommande sångerna
ansett mig förpliglaä att binda mig vid någon gifven fornnordisk
form: ty med undantag af en enda — Hjeltesången, sid. 28 — äro
de ej alls ämnade, att rara egentliga konst-sånger (såsom fallet är
med de qväden, hvilka Eddorna bevarat åt oss, och som voro diktade
af den tidens "mästersångare", de s. k. galdrasmederna eller skalderna),
■utan antingen blott att rara uttryck af ögonblickets stämning (ss. t. ex.
Signes sång i skogen, naturandarnes sånger, skaldens slutqväde), eller
ock att föreställa kristna sånger, som genom krigsfångar och,
missionärer hittat väg till Norden (ss. t. ex. pilgrimernas sång i prologen,
och tärnans sånger i första akten). Den gamla, vackra folkvisan
"Till Österland vill jag fara", som jag låter tärnan sjunga i första
akten, och hvilken tillhör de s. k. andliga folkvisornas antal, kan
mycket väl antagas ha blifvit diktad af en person, som antingen hade
blott en mycket oklar aning om hvem Kristus ("allrakärasten’-) var.
eller ock ej rågade tala öppet om han* person, af fruktan för sin
omgifning.
Anna en annan större frihet har jag vågat taga, nämligen att
ej bilda den här uppträdande skalden enligt de typiska
framställningar, so)n förekomma i alla vara dramatiska framställningar af
vikingatid en.
Han är snarare en Norna Gest, som vandrat genom alla
länder och derunder småningom påverkats af kristendomens ande. lian
har i Grekland och Italien mött en och annan uf de folksångare,
som, i det de sökte att hålla de gande grekiske rhapsodemas
traditioner vid magt, bildade öfvergången till Medeltidens trouverer och
minnesångare; — han har hört Orfei hymner sjungas ined kristna ord,
och han har mången gång i kyrkorna lyssnat till cle recitativ-artadc
mcssornu och till de Ainbrosianska sångerna.
Det är derför naturligt, om någonting af (dit detta återfinnes
uti det sätt hvarpå han föredrager sitt eposarta de kärleksqväde i
första akten. Detta motiv är eljest rent nordiskt, här hemtadt ur den
vackra sången om Svipdag uti Sämunds Edda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
