Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två bröllop i Hornskroken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ju längre man kom ut mot tullen, dess färre
voro trädgårdarna, dess flere de öde sträckorna.
Mycket folk såg man icke, fastän stora vägen gick
här ned till Horns sund och öfver den bro, som
hundra år förut, såsom ett märkligt tidens tecken,
utträngt färjan öfver sundet och underlättat färden
till Fittja. Ännu längre hade man gått på
1770-talet, då man, i stället för den gamla
stadsporten af trä, satte upp en port af sten tillika med
stenhus för tullbetjäningen, och den byggnaden står
ännu kvar, den enda stadsport i Stockholm.
Ju mera jag tänkte på den gamla tiden här i
trakten, dess tydligare såg jag äfven den gamla
tidens folk, som begaf sig till bröllopsgården. Det
var, som sagdt, hos »Bensvarfvars», d. v. s. hos
Frömans i Hornskroken. Fröman förekommer aldrig
lifs lefvande i Fredmans epistlar. Redan R
personförteckningen upptages han som »död och begrafven»,
men han hade varit »dödgräfvare och traktör i
Bensvarfvareträdgården», och att detta namn icke,
såsom man lätt kunnat misstänka, varit en
omskrifning för dödgräfvarens arbetsfält,
begrafningsplatsen, utan en af de många krogarne i trakten,
framgår tillräckligt tydligt såväl af episteln 40, som
af episteln 64. den förra skildrande ett bröllop, den
senare »rörande sista balen», och att krogen varit
belägen i Hornskroken upplyses man af senare
episteln.
Hvilken brudgummen var och hvad bruden
hette får man icke veta, och det kan också vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
