Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökerierna vid Luntmakargatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trollpacka, ty det sloge ej felt, att hon stode i förbund
med den onde. Drängarne och pigorna började
undvika henne, och snart spred sig längs hela
Luntmakargatan samt åt angränsande gator, att
spökerierna i slagtar Bergs gård voro värre än någonsin,
och att där funnes en trollpacka i huset.
Slagtarens handtering började lida af detta skvaller, ty
litet hvar undvek naturligtvis att köpa kött af den,
som hade en trollpacka i huset och umgicks med
själfve fan.
Om allt detta var Ulla fullkomligt okunnig,
tycktes det. Hon var åter glad, visserligen litet
tankspridd och vårdslös i sina sysslor, men af ett
mycket älskvärdt lynne. Detta tyckte hennes
omgifning vara ett ytterligare bevis på trolldom.
Hvarför skulle hon sjunga dagen i ända och på aftonen
våga sig ut på gården, till och med i trädgården,
i djupaste mörker, i köld och snöyra äfven, om hon
ej vore i förbund med djäfvulen? Den saken vore
väl temligen klar.
Då faster Greta slutligen talade med Ulla om
saken, skrattade den vackra flickan alldeles
omåttligt, men röd i ansigtet vardt hon också, hvilket
slagtarmadamen fann, minst sagdt, ganska
misstänkt. Hon bad mor Eleonora komma ned och tala
med sin dotter, men då klockarmadamen började
förhöra Ulla, sprang denna sin väg under skallande
skratt, ett alldeles onaturligt, att ej säga
underjordiskt skratt, som gaf återljud i hela huset. De
begge gamla kvinnorna sågo på hvarandra med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
