Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1849
Två beryktade skurkar.
om den grymme och hårdhjertade
F. D. KÄLLARMÄSTAREN
HIARTIN-AROSIN,
som
slurfvade borrt sitt barn.
Melodi: Farvel båd’ Far och Mor — Jag går till Fattighusen, etc.
Jag sjunger om en far,
Hvars spåda barn försvunnit,
som samvete ej har.
Fast han af kärlek brunnit!
som glömt,
som glömt,
som glömt,
Hvar den spåda lilla han gömt,
Om gumman drömt — fallallalera,
Och namnet glömt — fallallalera.
Fördömdt! — fördömdt! —
Att sedan ej allt man har glömt!
En omänsklig fader.
En man vid namn Martin Arosin hvilken hade ett 2—3
månaders gammalt barn inackorderadt hos en qvinna på
Ladugårdslandet, kom en dag upp till barnets moder, hvilken är piga hos
en handlande på Norr, och tillsade henne att samma dag komma
till honom med barnet, emedan han ville öfverlemna det till
en person i den socken han sjelf bebor. Hon efterkom sin fordne
älskares begäran, men då hon ej fann någon som i hans logis
kunde taga vård om barnet undrade hon mycket öfver huru
dermed skulle förfaras. Mannen afvisade henne brutalt och hon
begaf sig hem. Orolig öfver sitt barn, ville hon dagen derpå ha
klarhet i om någon omhändertagit den lille. Städerskan på hans
logis upplyste henne då om att någon qvinna ej hämtat barnet och
att Arosin afrest utan att ha det med sig. Den olyckliga modern
anmälde då saken för polisen, som har förhört fadern. Denne
förklarade då att han på Komhamnstorg påträffat en för honom
alldeles okänd qvinna hvilken för 50 Rdr åtagit sig barnets vård.
Polisen har förgäfves sökt efter den okända qvinnan och
Arosin är nu anhållen.
Arosin dömd af Hofrätten.
Svea Hofrätt har fastställdt Rådhusrättens dom: »att Arosin
är lagligen förvunnen att, derest han icke barnet uppsåtligen om
lifvet bragt, åtminstone genom grof vårdslöshet varit till
detsam-mas död vållande». För detta dömes Arosin till 300 daler
silfver-mynt och uppenbar kyrkoplikten Söndag i Maria Magdalena kyrka.
En afrättning med delinqventen liggande pd stupstocken.
Den blodtörstige »Dalpelle» afrättad.
Den 28 mars afrättades i Upsala den beryktade mördaren Djos
Per Andersson. Han var mycket väl beredd, lugn och al
förvånande sinnesstyrka. Med Ijudellg stämma uttalade han till de
kringstående, minst 3 000 åskådarne ett farväl och en varning
att beträda samma bana som han.
I en från trycket utkommen skrift, kallad »Testamente från
stupstocken», har han redogjort för det hufvudsakligaste af sin lefnad.
Den lifdömdes sista stunder.
Ännu återstod ett farväl innan han för sista gången lemnade
sitt fängelse. — Det var från hans enda vän och trognaste
följeslagare — katten Julie. Julie, liksom han anat ett afsked, kom
nu sjelfmant fram på golfvet. Dödsfången sprang emot honom,
tryckte honom konvulsiviskt till sig, utropade under tårar:
»Farväl Julie, farväl du trogna följeslagare, som delat mina
sorgliga stunder.»
Då »Dalpelle» lyckades rymma från fängelset.
Upsala, 10 Jan.
Djos Per Andersson blef, redan samma dag (Trettondagen)
han rymt härifrån, gripen nära Dalkarlsbo Gästgifvaregård.
Framkommen till byn, der en större folksamling var på juldans,
igenkändes han af en bonde, oaktadt den utfärdade kungörelsen
ännu icke var härstädes bekant; och denna upptäckt vållade
sådan häpnad, att de två drängarna som togo flyktingen,
försäkrade att de aldrig vågat vidröra honom, om de från början vetat
att han var den fruktade »Dalpelle».
Sättet för hans verkställda flykt är ganska märkvärdigt.
Alltsedan mordet på vaktdrängen Widlund hade han i häktet burit
en s. k. jernklädning, bestående af sammannitade grofva
jem-ringar om hals och midja, samt fötter och händer, förenade dels
med grofva kedjor, dels med oböjliga raka jernstycken, som
alldeles hindrade honom att sammanföra händerna. Detta oaktadt
hade han, under en längre tids låtsad sjukdom och med biträde
af en för stöld häktad bonde, som han på begäran fått hafva till
sällskap, söndersågat icke blott jernklädningen, utan äfven
gallret för det ungefär 4 alnar öfver marken liggande arrestfönstret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
