Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1865
Arsenik i nattvardsvinet.
Silbodals kyrka.
hängig vid Nordmarks häradsrätt; så
blef nu, inför Kongl. Maj:ts
Befallnings-hafvande, i den cell der Lindbäck
förvaras, förhör med honom anställdt,
hvarvid herr biskopen dokt. Sundberg,
som förut enligt Lindbäcks önskan
till-städeskommit, jemväl var närvarande.
Lindbäck framlemnade en af honom i
fängelset uppsatt skriftlig bekännelse,
så lydande:
»Jag Anders Lindbäck föddes 22/12 03
uti Brefvet, Brålanda socken,
Frände-fors pastorat. Fadern var bonden Sven
Andersson och modern Lisa Olsdotter.
Vid dessa många fattiga, obotligt
sjukliga, hungrande och frysande, uti
Sil-bodal, har jag så ofta stått, rörd af det
djupaste medlidande och tänkt: ’vore
jag i så olycklig belägenhet: skulle jag
väl välsigna den, som främjade plågans
slut och Gud skulle förlåta den
förbarmande.’
För hvarje förnyadt besök, hos dessa
arma, stärktes jag i denna tanke.
Till-lagade särskilt vin att hafva detta såsom
hjelp i plågan, när denna missledda
barmhärtighetskänsla uppgaf yttersta
behofvet.
Jag tänkte ock hvad ingen torde kunna
förneka att ganska få menniskor öfvergå
till andra verlden efter naturens ordning,
det är: när själens redskap, kroppen,
är af ålder försliten.
Nattvardsvinet var förgiftat.
Nils Pettersson och Karin Pehrsdotter
hade, enligt hvad Lindbäck nu erkände,
Ändan kröner verket:
Nattvardsblandaren A. Lindbäck.
då han meddelade dem nattvarden, fått
arsenikförgiftadt vin, hvilket han förut
hemma tillagat, för att hafva i beredskap.
Efter förhörets slut anhöll Lindbäck
hos hr biskopen att få anamma
nattvarden, hvilken anhållan hr biskopen
dock förklarade sig för närvarande icke
kunna bifalla.
Domen: mista lifvet genom
halshuggning.
— I går, d. 21 Juni, hölls
rannsakning i Trubbyn med kyrkoherden
Lindbäck angående hans förgiftningar.
Lindbäck vidhöll den bekännelse han
förut afgifvit, men uppgaf att motivet
till hans brott, endast varit hans önskan
att befria menniskor som voro obotligt
sjuka från deras plågor.
Han är misstänkt att ha förgiftat 3
andra personer, men nekade dertill,
emedan, som han sade, de ej varit så
sjuka, att han ansåg dem »berättigade»
att erhålla vin af det förra slaget.
Lindbäck dömdes att mista lifvet
genom halshuggning.
Konsistorium kommer att afgöra om
han skall dömas prestembetet förlustig.
Kyrkoherdens sista ”predikan”.
Sedan domen var afkunnad och
Lindbäck förklarat sig ej hafva något deremot
att invända, steg han fram till
domarebordet och höll ett tal så rörande att
bönderna gräto. Först vände han sig till
domaren: »Haf tack, du unge man, för
den oväld du visat». Derefter, vändande
sig till landshöfdingen, yttrade han: »Haf
tack, du ädle höfding, ditt goda hjerta
har berett mig mången hugnad.»
Slutligen vände han sig till allmogen: »Farväl
I vänner, ty jag hoppas att få kalla
eder så, ty en man, stående vid grafvens
brädd, till den kan väl ingen hysa
ovänskap. Farväl du ungdom. Äfven
jag var en hoppfull ungdom, men min
ålders dagar ha förvandlats i gråt och
förbannelse. Jag står nu här med min
jemmer och min olycka, men jag hoppas
på Gud, den gode och allvetande, och
finnes här någon af min församling, så
ber jag honom framföra till den en
hels-ning från den olycklige, som så gerna
velat vara deras fader. Helsa dem alla
och deras barn. Gud välsigne er!»
Under detta tal hade han brustit i gråt
och äfven bönderna gräto.
En korrespondent till Kalmar tidning:
Jag har sjelf varit bland dem, som
velat betrakta honom såsom ett
psykologiskt fenomen, men protokollet vid
sista ransakningen tyckes utvisa att han
uppskattade ett menniskolif ringare än
det bidrag, han skulle för egen del
lemna till fattigvården.
Giftblandaren Lindbäck
har natten till d. 25 Nov. beröfvat sig
lifvet genom hängning i en cell, efter
att dessförinnan hafva tillskrifvit
landshöfdingen och biskopen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
