Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1865
Debatten på Riddarhuset.
Riddarhussalen der det betydelsefulla beslutet fattades den 7 December.
Teckning: E- Jacobsson, figurerna: J. A. Malmström.
Riddarhuset och Adelns
plenum började kl. 9 f. m.
Aldrig: i mannaminne torde
huset varit sä fyldt som vid
detta tillfälle. Icke blott alla
bänkar voro tätt besatta,
utan äfven sidogÄngrar och
fönstersmygrar alldeles
uppfyllda.
Det första namn som uppropades var:
Friherre Louis De Geer:
Jag vet, att om R. o. Ad:s
öfver-tygelse vänder sig till förmån för
förslaget, så skall icke brist på känsla för
fäderneslandets kraf hindra R. o. Ad.
att vinna den svåraste af alla segrar —
segern öfver sig sjelf.
Fredrik August Cederschjöld:
På samma gång jag anser för en ära
att tillhöra Sveriges R. o. Ad., jag dock
skattar högre än allt annat den enkla
egenskapen af Svensk medborgare.
Man har vidare framhållit ett fantom,
som man kallat bondregemente. I
sanning, jag har icke kunnat göra klart för
mig, hvad som dermed förstås. Icke kan
det väl vara meningen, att dermed vilja
uttrycka den tanken, att den svenska
allmogen skulle vara ett för fosterlandets
lycka och välstånd fiendtligt element i
samhället?
Men jag frågar eder blott, I ädle Hrr
af R. o. Ad., om det icke vore Adeln
värdigt, att i denna högtidliga stund låta
alla stridiga tankar, tycken, känslor och
intressen sammansmälta i en enda låga:
kärleken till fosterlandet, så att R. o.
Curry Treffenberg talar i Riddarhuset.
Teckning: F. von Dardel.
Ad. ädelt och storsinnadt, såsom en man,
på fäderneslandets altare nedlade sina
uråldriga rättigheter, för att i utbyte
mottaga samtidens tacksamhet och
efterveridens beundran.
Grefve Carl Johan von Hermansson:
Då jag är öfvertygad, att en hvar af
husets ledamöter redan fattat sitt beslut
i denna fråga, har jag begärt ordet, icke
för att ingå i diskussionen, utan för att
tillkännagifva, att jag vid den kommande
voteringen nedlägger ett nej; och önskar
jag, att detta nej måtte höras af samtid
och efterverld.
H. Exc. Friherre Albrecht Elof Ihre:
Ännu är det ej »för sent» att aflägsna
de vådor förslaget bär i sitt sköte.
Ännu är det ej »för sent» att, utan en
fullkomlig omstörtning af våra
representativa förhållanden, på den
seklers-gamla grunden och i den åldriga, men
fasta byggnaden införa de förbättringar,
hvilka onekligen äro nödvändiga för
befrämjandet af allmän rätt, men också
bevarandet af allmän säkerhet; och det
är just vilkoren, grundvilkoren för denna
allmänna säkerhet, för styrelse och land,
som jag förgäfves söker i det nya
förslaget och hvilket jag fördenskull, af
pligt och samvete manad, afstyrker och
afslår.
Friherre Johan August Gripenstedt:
En vördnadsvärd talare, hvars namn
är en prydnad för detta stånd, har kallat
det nya förslaget aeroStatiskt; han har
funnit den nya byggnaden för lätt, för
mycket sväfvande i luften, och han sade
med vår store skald, att dess
byggmästare försökt imitera den Allsmäktige,
som »hängde på intet sitt murarelod». —
Nej, Mina Hrr! byggmästaren har
verkligen hängt sitt murarelod på något;
och detta något, hvarpå han hängde
detsamma — det är den fastaste grund, som
lärer finnas för samhällsbyggnad, neml.:
medborgares aktning och förtroende.
Och emot det citat af den store
skalden, som han begagnat, ber jag att få
sätta ett annat äfven af honom, som jag
tror här vara mer lämpligt. Han sjöng en
gång:
Evigt kan ej det bli det gamla
Ej kan vanans nötta lexa
Evigt repas upp igen;
Hvad förmultnadt är skall ramla.
Och det nya, friska, växa
Upp utur förstörelsen.
Några röster från Presteståndet.
Erkebiskop Henrik Reuterdahl:
För vår tillvaro behöfva vi icke vara
mycket bekymrade. Kan tiden vara utan
presterna, nog kan presterna vara utan
tiden.
Kontraktsprosten Schmidt:
Då vår Herre hitintills kunnat bevara
land och rike med så usla redskap som
oss och vår nuvarande Riksdagsordning;
så lärer han nog kunna det hädanefter,
utan en så hel omgestaltning af
densamma, som nu är ifråga, äfven om den
vore än så ofelbar och tidsenlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
