Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 38 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Människan och ryggradsdjuren. Ryggradsdjurstypens olika utbildningsgrader

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kvarlefvan af en gammalmodig, med vissa utdöda
stjärtamfibier besläktad kräldjursgrupp.

Fig. 34. Skelett af hafsörn.

Mycket nära ödlorna stå ormarna, den
bevisligen modernaste och yngsta telningen af
kräldjursstammen. Vi erhålla en föreställning om,
huru en bland de mest utmärkande egendomligheterna
i ormarnas organisation, nämligen den långsträckta
lemlösa bålen, uppkommit, om vi granska de växlande
gestalter, som sinsemellan besläktade arter inom vissa
ödlegrupper ha att uppvisa. Sålunda finnes det inom
ett ödlesläkte (Lygosoma), som har en synnerligen
vidsträckt utbredning och består af mera än 160
arter, flera serier af arter, hvilka serier börja med
former utrustade med väl utbildade lemmar och sluta
med sådana, som antingen hafva starkt förkrympta
eller inga lemmar alls; dessa båda ytterligheter
förenas genom en sammanhängande rad öfvergångsformer
(fig. 31). Af de här gifna afbildningarna framgår,
att lemmarnas aftagande utbildning står i ett omedelbart
orsakssammanhang med bålens längd; när dennas längd
öfverskridit ett visst mått, förmå lemmarna ej längre
uppbära densamma utan degraderas till ett slags
påskjutningsredskap, de blifva sålunda funktionellt
mindervärdiga och till följd däraf svagare och
kortare. Och sedan lemmarna väl en gång blifvit
funktionslösa och obrukbara, är deras fullständiga
försvinnande blott en tidsfråga. Därför är hos de
arter, som hafva den relativt längsta bålen, lemmarna
antingen mycket förkrympta eller saknas fullständigt,
såsom förhållandet är med vår vanliga ormslå eller
kopparorm, hvilken som bekant alldeles icke är någon
orm utan en fotlös ödla, dock tillhörande ett annat
släkte än de nyss omnämnda. Ödlan kan således antaga
formen af en orm.

Med lemmarnas tillbakagående utveckling sammanhänger
naturligtvis att deras funktionella roll blir allt
mer och mer underordnad i samma mån den förlängda
bålen allt fullständigare blir ägnad att öfvertaga
ställflyttningen, hvilken hos de fotlösa ödlorna
försiggår på liknande sätt som hos ormarna.

Fig. 35. Myrpiggsvin, sedt från buksidan (efter Haacke).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>