Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 194 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Människan och hennes närmaste släkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flertalet däggdjur (fig. 108—110, sid. 91) ifrågavarande
nackbensparti bildar hjärnskålens bakre vägg och nackhålet
är riktadt bakåt. En förmedlande ställning dock med närmare
anslutning till människan intaga aporna (fig. 292—295).

Fig. 286. Kranium av gorillahanne, fig. 287 af gorilla-barn, fig 288 af fullväxt människa

Till de mest i ögonen fallande och därför oftast
påpekade olikheterna mellan människan och de
människolika aporna höra de, som gifva ansiktet
des egendomliga och skiljaktiga karaktär.
Närstående bilder fig. 286 och 288 visa den
väsentliga skillnad som finnes mellan en människas
och en gammal gorillahannes hufvudform. De öppna,
fritt liggande ögonhålorna och den vackert hvälfda,
rundade hjärnskålen, hvilken nästan fullständigt
öfverlagrar och liksom behärskar käkpartiet,
kontrasterar skarpt med förhållandena hos gorillan,
där hjärnskålen är belamrad med höga benkammar,
en hjäss- och nackkam; väldiga ögonbrynsbågar
öfverskugga ögonhålorna, hvarigenom äfven ögonen
få ett annat, mera bestialiskt uttryck; kindbenet
är gröfre och mera utstående och de starka käkarna
skjuta i form af en nos långt framför hjärnskålen.
Innan vi söka göra klart för oss orsaken till
dessa olikheter kasta vi en blick på den tredje
här afbildade skallen (fig. 287). Det är skallen
af ett barn, men ej af ett människo- utan af ett
gorillabarn. I de nyss framhållna delarna
öfverensstämmer gorillabarnet bättre med människan
än med sin egen fader. Hvarpå beror det då, att
gorillan, som börjar så lefvande människolikt,
slutligen erhåller en så föga tilltalande fysionomi?
Svaret erhålles, om vi granska den gamla gorillans
tänder. De hårdtuggade växtdelar, hvilka såsom
väsentlig beståndsdel ingå i detta djurs diet,
kräfva grofva kindtänder, medan de starka
hörntänderna äro synnerligen värdefulla i de talrika
kalabaliker, gorillahannen har att utkämpa i främsta
rummet med rivaler om besittningen af en åtrådd hona;
Men starka och stora tänder kräfva och framkalla
för sitt hysande motsvarande starka och långa käkar,
medan den unga gorillan med sina färre och svagare
mjölktänder kan nöja sig med ett kortare och svagare,
således mera »människolikt» käkparti. För att de stora
och tunga käkarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>