Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1920
Dan Andersson
Avlider av cyanväteförgiftning
å Hotell Hellman i Stockholm.
En förgiftningsolycka, som
kostade två personer livet inträffade
natten till den 16 september på
hotell Hellman vid Bryggaregatan
i Stockholm. De avlidna äro den
kände unga författaren Dan
Andersson från Gonäs i Dalarna och
försäkringsinspektör Elliot Eriksson
från Bollnäs. Det är här åter en
misslyckad desinfektion med
cyankalium för utrotande av
väggohyra som vållat olyckan.
På tisdagen företogs på hotellet
utrotning av väggohyra genom
cyankalium i sex av rummen.
Desinfektionen utfördes av
desinfektionsaffären Cyan och tog sin början
tidigt på tisdagsförmiddagen. På
aftonen var en person från affären
till hotellet för att öppna rummen.
Han lämnade därvid beskedet att
det gick för sig att på
onsdagsaftonen ånyo ta dem i bruk. På
onsdagen hade golven skurats,
möblerna tvättats och sängkläderna
piskats synnerligen omsorgsfullt.
Från hotellets sida ansågs under
sådana omständigheter ingen risk
finnas i att till natten ånyo hyra ut
rummen. Fem av dessa upplätos
också åt resande. Författaren Dan
Andersson bodde ii ett av dessa och i ett
annat logerade inspektör Eriksson.
På onsdagskvällen kom den
sistnämnde in till hotellet vid
niotiden, under det Dan Andersson
anlände först vid tvåtiden på natten.
Rummets fönster hade då oavbrutet
stått öppna sedan tisdagskvällen.
Båda synas omedelbart ha gått till
vila och hotellpersonalen hörde
under hela förmiddagen igår
ingenting av dem. Till sist beslöt man sig
för att skaffa tillträde till deras rum
för att göra sig förvissad om deras
befinnande. Vid tretiden på middagen
gick hotellbetjäningen in i rummen
och därvid funnos de båda männen
ligga till synes livlösa i sina bäddar.
Klarapolisen alarmerades
omedelbart och genom dess försorg fördes
liken av de förolyckade först till
Sabbatsbergs sjukhus där man
konstaterade att båda avlidit genom
cyankaliumförgiftning. Härifrån
fördes liken till stadens bårhus.
86
Dan Andersson.
Född den 6 april 1888 i Grangärde
församling, Dalarna, där fadern var
skollärare. Efter att ha varit kolvaktare gav
sig Dan Andersson till sjöss, besökte
amerikanska och engelska hamnar. Han
var efter hemkomsten till Sverige en tid
agent och nykterhetsagitator. Debuterade
1914 med Kolarhistorier. Genomgick
1915 en kurs i Brunnsvik. Ingick
äktenskap 1918. Diktsamlingarna : Kolvaktarens
visor (1915). Svarta ballader (1917).
Romanerna: De tre hemlösa (1918). David
Ramms arv (1919).
Författaren
Dan Andersson
2 & april 1888
$ 16 sept. 1920.
J.udvika den 16 sept. 1920.
OLGA ANDERSSON,
född Turesson.
em
För de som önska följa dem
avlidne till graven, meddelas att
jordfästaingen öger rum i
Ludvika kyrka torsdagen den 28 d:s
kl. 1 eo. m.
omkommen.
Dan Andersson in memoriam.
Av Torsten Fogelqvist.
En ung svensk diktare dog igår
som namnlös hotellgäst på ett
hotellrum i Stockholm. Dan
Andersson — så var hans namn, kanske
okänt för det likgiltiga flertalet —
färdades som en främling genom
livet, förtrogen med dess lidanden,
skarpsynt för dess fasor och elände,
men främmande för vad som andra
kalla dess realiteter, en albatross,
som av sina stora vingar hindrades
att gå. Jag kommer att tänka på
denna Baudelaires liknelse, både
därför att den var så träffande här
och därför att Dan Andersson just
höllpå med att översätta Baudelaire.
Dagen före sin död satt han en
stund hos mig och talade om hur
svårt det var att leva och hur
alltigenom »karamasovskt» livet var
som han uttryckte det. Dagen efter
var han död, icke genom en
självförvållad död, utan genom ett
brutalt slarv av livet.
Dan Andersson var en typiskt
svensk diktarbegåvning. Kanske
hade aldrig de geniala möjligheter
han bar inom sig och som
glimtvis skymta i hans böcker gått i
blom. Han hörde icke till dem som
kunna inrätta det åt sig, ta vara på
möjligheterna, hushålla med
geniernas gåvor. Han hörde till livets
flygande holländare. Livsångestens
demon hade från barndomen slagit
sina klor i hans bröst. Han vaktade
elden vid Bergslagens dunkla
kolmilor där det viskar och prasslar
i mörkret. Han färdades som sjöman
på sju hav, Amerikas wigwams och
Londons dockkrogar gästade han.
Vad han lärde sig av och om livet,
lärde han sig själv. Det var icke
litet. Han fick det aldrig stoppat och
bonat och etiketterat. Och han
fastnade ingenstädes. Men från hans
fladdrande oroliga sinne, märkt av
fattigdom och rölöshet, gick en
strålväg till höga och stora ting.
Han syftade högre än dagens
skrivarsjälar. Han hörde till de dårar som
gå och leta efter livets innersta
mening och som glömmer att de
skola ha tak över natten och bröd
för morgondagen. Under rop och
blod, larm och lystringsord dyrkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
