Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1921
»Sveriges> kompositör 50 år.
Wilhelm Stenhammar.
50 år den 7 febr.
— — — Dirigenten,
pianisten, kammarmusikern
Stenhammar — är han icke känd
och skattad av oss alla? Och
speglas icke i allt hans verk
den personliga entusiasmen,
den nobla skönhetslidelsen,
idealiteten! En Beethoven-tolkare
som få, en Mozartdyrkare som
ingen, en kämpe för den nutida
tonkonstens värden, Sibelius,
Carl Nielsen, som i hängivenhet
väckt vårt land. En levande
människa med stora och starka
allsidigt syftande intressen och
en brinnande mänsklig
sympati är Wilhelm Stenhammar icke blott den eminenta
musikaliska ledaren. Han är en av landets mest betydande kultur-
och skönhetsfrämjare. Ture Rangström.
Wilhelm Stenhammar.
DIKTEN TILL MUSIKEN.
På Wilhelm Stenhammars femtioårsdag.
Syster, vi ha mötts på fjärran ängar
i den bleka aftonrodnans ljus,
medan som en eolsharpas strängar
skogen rördes av ett sista sus.
Vi ha stigit ned till underjorden,
vi ha lyft oss upp till himlens sal,
du med tonerna och jag med orden,
båda med vår andas lust och kval.
Samma vinge över världen bär oss,
samma öde ger oss båda tröst,
samma osläckbara eld förtär oss.
Om jag väckt ett eko i ditt bröst,
har jag kanske fått min egen stämma
åter med förklarad klang av din.
Längtan, som blott livets gräns kan hämma,
smälter i en annans längtan in.
Låt oss nu som eviga visioner
från den sköna drömmen stå på vakt
vid en flygel där en man i toner
löser bundna andar med sin makt.
Konstnär, dagens kransar kring ditt änne
äro bara blad som falla av.
När vi tacka mästarn, tackar denne
tyst sin genius för vad han gav.
Bo Bergman.
I IO
Men med hand vid hand...
Bilden i »Sverige» tolkad av
diktaren själv.
Herr Sten Selanders analys
av Verner von Heidenstams
fosterlandshymn »Sverige» i
en understrecksartikel i
Svenska Dagbladet den 14 okt.
under rubriken »Inspiration
och hantverk» har uppkallat
diktaren själv till
nedanstående förklaring som åt den
diskuterade bilden: Men med
hand vid hand svär än ditt
folk . ger en ny
innebörd. Förklaringen är f.ö. så
mycket mera välkommen som
herr Selanders föreställning om
att skalden tänkt sig ett slags »ringda is» nog är den gängse
bland det folk, som den ståtliga sången ägnats. Verner von
Heidenstam skriver:
Verner v. Heidenstam.
Svar till Herr Sten Selander.
Svenska Dagbladet för den 14 oktober innehåller en
av er författad artikel, grundad på som jag tror i det
stora hela riktiga iakttagelser, men där en underlig
tydning av ett ställe i dikten Sverige nödgar mig att
inskjuta en rättelse i egen sak.
Det ger en svag och en smula komisk bild, säger ni,
att se ett helt folk stå hand i hand. Ja, utan tvivel,
men i hela dikten finns ingenting om någon sådan
ömsint handkramning. Där står: Med hand vid hand svär
än ditt folk som förr de gamla trohetsorden. När en
folkförsamling svär en ed eller med ett tecken tillkännager
sitt bifall sker det med handuppräckning. Så gick det
till kring tingshögarna och så sker det än i dag vid en
schweizisk landsgemeinde. Envar som bevittnat ett
sådant ögonblick, då ett samlat folk »med hand vid hand»
bekräftar sitt beslut, kan intyga att det efterlämnar ett
oförglömligt intryck av vilja och makt. Också den
beryktade eden i Bollhuset tänka vi oss som ett stormigt
hav av ansikten och över dem »hand vid hand».
Efter att ni blott några rader förut fullt korrekt har
citerat mina ord om »hand vid hand» förvanskar ni
dem till »hand i hand» som vore det fråga om en
ringdans, och över den av er själv frammanade bilden gör
ni sedan en betraktelse. Komiken får således stå för
min herres egen räkning. Verner von Heidenstam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
