- Project Runeberg -  En målares anteckningar. Utdrag ur dagböcker och bref / Del 2. Indien /
96

(1870-1873) [MARC] Author: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dl) MÖTE MED EX E. 1). RESKAMRAT.

de unga kadettcr, hvilka hade varit mitt resesällskap från
England, och vi fröjdade oss upprigtigt som gamla
A’än-ner åt det oA’äntade återseendet. Jlan var nu löjtnant,
men giorde ingen hemlighet af. att lian hade outgrund-

OJ O <“ C1

ligt tråkigt hela dagen lång i det halft öfversvämmade

Cj Cj c? O

Buxar, och att han afundades mig. som var på våg till
kriget.

Så var åter igen allt glad belåtenhet, elniru vi hade
att slåpa med oss vår tunga, långa, flata lastpråm, om bord
på hvilken det äfven fanns ett inskränkt antal resande,
åtminstone såg jag ett par qvinspersoncr skymta emellan
packlårarna och tunnorna och hörde äfven några gånger
barnskrik derifrån; men pråmen var i alla fäll för oss
som en främmande verldsdel, och vi sågo dit öfver som

7

från Europa till Xewvork.

I Dinapore kom en ung husarlöjtnant om bord, för
att med oss begifva sig till högqvarteret i Allahabad.
Han var en storväxt och särdeles vacker ung man och
kallades Condv. Olyckligtvis kunde han icke förmås att
låta bli att förtära sådana starka drycker, som voro helt
och hållet opassande i den dä varande grufiiga värmen,
och följden blcf, att han knappt hade varit om bord en
dag, förr än han föll i ett utbrott af delirium tremens.
Jag hade aldrig porr sett denna ohyggliga sjukdom och
hoppas att aldrig fa se någonting sådant igen. Han vred
sig i den fasligaste ångest på en madrass på fördäcket
och tvektes lida de förskräckligaste och hemskaste plågor.

Det hade varit den praktfullaste solnedgång; manen
gick upp i den fina blå etern som ett tungt förgyldt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemalares/2/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free