- Project Runeberg -  En målares anteckningar. Utdrag ur dagböcker och bref / Del 2. Indien /
177

(1870-1873) [MARC] Author: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lnAngen klar blick, månget litet ord hördes till och med
•ännu såsom ett hviskaude echo från förhoppningarnas
paradis och väckte en längtan efter ett eget hem, oeh
man suckade månget ack, utan att kunna göra sig reda

O O

för livad allt det betydde. Soldaten lunkade fram i de
öfvergifna indigofälten, med geväret på axeln, kulor och
krut i patronköket, medan hans tankar voro hemma; det
bekymrade honom derföre för ögonblicket litet, om han
kanhända i dagbräckningen skulle komma i handgemäng:
med fienden.

På ett nyplöjdt fält kom jag att rida efter en fattig
indisk familj. E11 liten smalbcnt spenslig åsna bar en
qvinna, insvept i sin slöja och utstyrd med metallringar
omkring benen. Framför sig höll hon ett litet dibarn.

O C

och bakom henne satt en annan liten unge, som höll
sig fast i henne, så godt han kunde. Fadern gick efter
med staf i hand, liksom Josef på taflan, som föreställer
flykten till Egvpten. Ofver den knaggliga åkern gick
det temligen bra för det stackars trötta folket, men värre
återstod. Fältet var nämligen omgifvet af djupa diken
och derutomkring med en temligen hög jordvall, öfver
hvilken till och med min häst hade svårighet att krångla

G O

sig. Xär nu den svagbenta åsnan skulle passera dessa
hinder, gjorde hon så förtviflade ansträngningar att komma
öfver med sin tunga börda, att den stackars modern med
sina barn icke längre kunde hålla sig fast på djurets
rygg, utan hasade af baklänges ner i diket, dragande
kreaturet öfver sig i fallet. Jag hörde blott ett litet pip
och fruktar, att åtminstone det lilla barnet på ryggen
fick sitta emellan på ett ganska bedröiligt vis. Och der
lågo de i mörka månskuggan allena, och iugen kom dem

En Målares Anteckningar. 2. 1-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemalares/2/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free