- Project Runeberg -  En målares anteckningar. Utdrag ur dagböcker och bref / Del 2. Indien /
224

(1870-1873) [MARC] Author: Egron Lundgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^ontcn. tills solen gick upp oeh sköt sina brinnande
stra-lar öfver det flacka landskapet ocli flodens leriga vatten.
Jag var otalig och förargad, tv om jag genast hade
kommit öfver bron, hade jag strax kunnat byta om hästar i
Cawnpore och fortsätta resan för att hinna fram till
jernvägsstationen i rätt tid för att medfölja dagens bantäg
till Allahabad. Dä jag nu blef" så länge uppehållen genom
den längsläpiga kamelvandringen, kom jag mycket föi$
sent och var således nödgad att uppskjuta min
jernvägs-resa till morgonen derpä, nägot som. jemtc tidsförlusten,
dertill skaffade mig ett äfventvr, som jag aldrig kan
glömma.

v.

Sedan jag ändtligen kommit öfver, tog jag in pa
värdshuset i Cawnpore. Vid frukostbordet trallade jag
några officerare, med hvilka iag sedan gick ut och såg mig

O <_ i—

omkring pä den sorgligt namnkunniga orten. Det var
nämligen här som vid rebellioneus utbrott sä många
rvs-liga ohvgglighetcr föröfvades af infödingarna, eller bättre
sagdt Sepoyerna. Det var här som Xana Sahib var själen
i den blodiga sammansvärjningen. Hvart man säg visade
sig spär efter brand och härjning: kvrkan stod som en
nedrökt ruin, med sönderslagna glasfönster, nedbrutet tak
och lutande torn, träden sägo ut som svarta skeletter.
brända oeh sorgliga, rundt omkring nedtrampade
trädgårdar. tomma förstörda hus med märken efter eld och våld.
och pä mången ännu mjölkhvit, men öfvergifven
bungalow tyckte man sig nästan kunna skönja blodfläckar. Med
allt detta för ögonen och minnet samt med öronen fulla af
de förfärligaste beskrifningar öfver Sepoyernas
omensklig-heter, tillstår jag, att stället föreföll mig vederstyggligt,
liksom huljdt i sorgflor och mulet midt i klara solskenet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:09:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lemalares/2/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free