- Project Runeberg -  Oscar II och hans tid. En bokfilm /
56

(1936) [MARC] Author: Erik Lindorm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Waldenströms strid mot statskyrkan.

Vad Herrens nattvard
angår är denna af Herren
Jesus instiftad åt hans
lärjungar, åt inga andra. Man
läse instiftelseorden! Guds
ord skall predikas för alla
människor, nattvarden är
endast för dem, som genom
ordet blifvit troende på
Jesus. En
nattvardsord-ning, där, såsom i de
nuvarande statskyrkorna,
nattvardsbordet står öppet
för troende och uppenbart
ogudaktiga utan åtskillnad,
är en fullkomlig
orimlighet, ett groft religiöst
oskick.

P. P. Waldenström.

Enskild nattvardsgång.

Missionsföreningen i Upsala har
under pingsten 1876 haft enskild
nattvardsgång. Sedan församlingen
förgäfves anhållit att få fira
nattvarden i en af stadens kyrkor,
samlades deltagarne i
missionshuset. Lektor P. Waldenström, en
af statskyrkans prester, förrättade
där nattvarden.

Upsala domkapitel ingriper.

Den 28 juni.

––––och förständigas
Waldenström att senast fjorton dagar
efter skrifvelsens mottagande
inkomma med skriftlig förklaring
om anledning till sitt
handlingssätt och grunderna för dess
berättigande.

Waldenströms svar.

Den 7 augusti.

Då kyrkolagen tillåter, att man
för viktiga orsakers skull må äga
rätt att fira nattvard annorstädes
än i kyrkan, så kunde vi icke
finna annat, än att den
omständigheten, att man blef förvägrad
att komma in i kyrkan, var fullt
giltig orsak för oss att hålla till

Missionshuset i Upsala.

utom kyrkan. Men, när så var,
hade vi ingen lämpligare lokal
än det nämnda missionshuset att
tillgå.

Domkapitlets varning.

Den 20 september.

— och dömes Waldenström till
varning för den ohörsamhet, han
låtit komma sig till last samt
förständigas han vid än svårare
straffpåföljd för fortsatt ohörsamhet
inkomma till Domkapitlet med
skriftlig förklaring i de delar af
målet, angående hvilka han
hittills undandragit sig att förklaring
afgifva.

Till Svea hofrätt.

Waldenström:

Och har domkapitlet dömt mig
för samma nattvardsutdelning
såsom för t j enst ef el, ändock under
sakens gång upplyst blifvit, att
jag uti ifrågavarande sak handlat
i full öfverensstämmelse med
gällande kyrkolag.

Domkapitlet:

Lagen vet icke af några enskilda
nattvardsgångar i slutna sällskap
eller föreningar utan endast för
allmänheten eller församlingen i
kyrkan.

Svea hofrätt:

Domkapitlets varning
godkännes. Därjämte
dömes Waldenström att böta
40 kronor, emedan han
yttrat sig vanvördigt
och smädligt mot
domkapitlet.

Waldenström kväljer
dom.

Det var pingsten 1876.
Jag var med — vi firade
Jesu dödsåminnelse på
Upsala missionshus, såsom
du vet. Jag fick en
skrif-velse från domkapitlet att
förklara mig. Hade jag nu varit så
lycklig, att jag hade kunnat svara
domkapitlet: »Vi hade intet annat
före än det, att vi omkring
punschbålen i ett gladt lag med skålar,
tal och sång firade Bellmans
minne» — då hade intet domkapitel
kunnat något dervid anmärka,
aldrig hade då heller någon
varning såsom för tjenstefel kunnat
komma ifråga; ty då hade »kyrkan»
icke varit i någon fara. Men nu
firade vi icke Bellmans utan Jesu
åminnelse, han som gått i döden
för oss, och då var det brott,
som af domkapitlet hänfördes till
den lagparagraf, som talar om
oordentligheter, hvilka »lända riket
till skada och ståndet till
vanheder».

Kyrkan genomgår alltså en kris.
Och hon hoppas, att hennes herre
nådeligen skall förebygga en sådan
olycka som den, att hans lärjungar
skulle börja fira hans döds
åminnelse på bönhusen.

För min del tycker jag, att
»kyrkan» kunde på allmänt
kyrkomöte allvarligen förbjuda Herren
Jesus att vara med sina lärjungar,
när de förehafva sådana
»oordentligheter», som det att på
bönehusen bryta bröd till hans döds
åminnelse! Finge hon honom bara
att lyda ett sådant förbud, så
vore saken genast hjelpt och krisen
öfverstånden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:22:32 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/leo2/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free