Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1882
Ur årets
Bekant åldrings dramatiska död.
Historikern von
Schin-kel skjuter sig.
Den 14 febr. afled å Vifors
egendom i Gestrikland, vid
öfver 87 års ålder, en man
som i sina yngre och
medelålders dagar spelat en viss
roll i landets innersta
historia, nemligen öfverste Berndt
von Schinkel.
Det för eftervärlden märkligaste som von Schinkel
uträttat var utgifvandet af »Minnen ur Sveriges nyare
historia», i hvilket omständliga verk (delvis redigeradt af
S:s brorson C. V. Bergman) framlagts en stor mängd
handlingar, som belysa historien om Carl Johan och hans
politik. Det var i en del af detta verk Sverige med
häpnad erfor att ännu på 1850-talet »familjetraktaten» med
Ryssland aldrig blifvit upphäfd, genom hvilken traktat
Ryssland förbundit sig att, om så behöfdes, med 15,000
man understödja den Bemadotteska dynastien — en
upplysning, hvilken på sin tid i landet framkallade en
opinionsstorm som ledde till november-traktaten med
vest-makten och till ett öfvergifvande af Oscar I:s något
absolutistiska regeringssystem.
Efter att den 31 jan., under ett fall utför trätrappan
hafva ådragit sig ett svårare benbrott, så att han måste
intaga sängen och förblifva liggande, med undantag af en
liten stund dagligen då han lyftes i en länstol och fick
sitta, blef tiden honom lång och hans sinnesstämning
nedtryckt, i synnerhet som han de senaste dagarna tycktes
hafva kommit till insigt af, att han ej skulle blifva
återstäld. Sedan han den 14 febr. blifvit flyttad i
länstolen, bad han de innevarande att få vara ensam. De gingo
ut i ett angränsande rum, när en af dem tittade in till
öfversten fick han se honom ha en pistol i handen riktad
mot munnen. De skyndade in, men han riktade då
pistolen mot dem, med hotelse att skjuta om de kommo
närmare. En af dem lyckades det oaktadt komma bakom
stolen och afväpna den gamle, hvarefter de gingo ut i ett
yttre rum för att undersöka pistolen. Under tiden hördes
smällen af ett skott i öfverstens rum och då de rusade in
i rummet satt han med en af skjuten pistol i handen— död.
Skottet hade aflossats i munnen. Att han innehade dessa
pistoler, saknade emellertid de närvarande kännedom om.
i 54
Berndt von Schinkel.
(U ngdomsporträtt).
krönika.
hade några af hjonen, som allt
sedan tidigt på morgonen
genom förtärande af bränvin och
öl varit berusade och bråkiga,
uppfört sig oordentligt,
sär-skildt genom en väl närgången
»kurtis» mot den qvinna, som
utdelar kaffet. Då
vaktmästaren vid inrättningen Moberg
sökte återställa ordning och
köra ut orostiftarna, blef han
omkullknuffad, slagen och
sparkad i hufvudet, hvarvid han slutligen störtade framstupa
utför halfva den trappa, som leder ned från nyssnämda lokal.
Utför den andra hälften kastades han af hjonen så att han
slutligen föll ned på gården. Han reste sig, men blef ånyo
omkullknuffad, slagen, sparkad och trampad på bröstet, allt under det
hotelser uttalades af de vildaste bland de i uppträdet
deltagande. Så hade en sagt: »Ha ni träskor på er, så sparka, och
sparka ihjel honom!» och en annan. »Det kan ej kosta mig mer
än tre månader, men nu ska’ vi ge honom!» o. s. v. (Det är att
märka, att samtliga hjonen buro träskor.) En annan af
inrättningens vaktmästare, Nilsson, skyndade till hjelp; men vid
försöken att föra två af hjonen, Sandberg och Tillberg, som voro
mest berusade och vildsinta, ned i arresten, skredo så väl dessa
som några deras kamrater ånyo till våldsamheter, hvarvid så
väl Moberg som äfven Nilsson blefvo slagna och sparkade. Den
senare, som låg framstupa på gården, under det hjonen med
händer och fötter bearbetade hans kropp och hufvud, lyckades
slutligen resa sig och komma undan de förföljande hjonen in i
ett logement. Föreståndaren kapten Kempff, som kom ned för att
taga reda på oväsendet, blef på hans fråga hvilka orostiftarne
voro, då Sandberg och Tillberg utpekades, öfverfallen af dessa
jemte ett par andra hjon och slagen, dock utan menlig påföljd.
Den förutnämde poliskonstapeln, som skulle hjelpa till att
hålla de vildsinta hjonen på afstånd och dervid begagnade sig af
en käpp, för att fösa undan dem, blef äfven slagen och sparkad
samt fick sjelf smaka käppen, som hjonen vredo ur hans hand.
Sedan dels på gifven signal till brandstationen manskap
der-ifrån skyndat till för att göra vakt, dels poliskommissariema Scher
och Sandström jemte en del konstaplar från Katarina och
Centralpolisen infunnit sig, blefvo de ofvannämde Sandberg och
Tillberg häktade och afförde till Katarina vaktkontor. Två andra
af de i tumultet mest verksamme, Hasselström och Andersson,
lyckades rymma, derigenom att de svingade sig öfver det å ena
sidan af inrättningens gård, varande staket och kastade sig
handlöst ned på den mot Stadsgården brant stupande och djupt under
gårdens yta liggande afsatsen — ett hopp som synes lifsfarligt.
Eget förefaller att vaktgöringen inom inrättningen bestrides
af några bland hjonen, hvarigenom dels insmuggling af bränvin,
dels flera andra olägenheter synas vara omöjliga att undvika.
Då hjonens antal uppgår till flera hundra (f. n. 655 karlar och 85
qvinnor), synes det som om till vaktgöring väl behöfdes några
handfasta, ordentliga och fullt pålitliga karlar.
Våldsamt uppträde å Dihlströmska
arbetsinrättningen
den 19 Februari.
Inne i förutnämnda lokal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
