Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188^
Jjp Revolutionsbankett på Continental.
Minnesfest eu en K ey: Vi måste fira den franska
revolutionens hundraårsminne med en
revolutionsfest med S. A. Hedlund, trikoloren
och marseljäsen!
Lektor Nils Linder: Ja, men vi ska
ha svenska flaggan och Vårt land också!
Ellen Key: Naturligtvis ska vi det.
Den 5 Maj detta år infaller
handraårsdagen af franska riksständernas
sammanträde i Versailles,
från hvilken dag vi räkna samhällenas
frihets-utveckling under det gångna seklet. Denna dag
tillhör ej Frankrikes folk allena, den är ett stort
datum i mensklighetens historia
Med anledning deraf eger Söndagen den 5
maj kl. 8 e. m. rum en fest å Hotel Continental.
Ernst Beckman: Kejsardömet är freden, hette det.
Men det var kriget. Men republiken är freden. Det är
min fulla öfvertygelse att så är. Den är freden i yttre
afseende och den är freden i det hänseendet, att den
mer än något annat bidrager till att bekämpa de ideér
som i längden störa samhällsfriden. Franska republiken
står som ett fyrtom som kastar sitt ljus ut öfver dessa
reaktionens mörka vågor, från
hvilka ett stänk nu kastats ända
upp till vårt land, som jag
hoppas endast för att krossas mot
klipporna här i vårt gamla
Sverige.
Professor Tigerstedt: Vår tid är
en underlig tid. Rustade till
tänderna stå Europas mest
civiliserade nationer färdiga till strid
på lif och död med hvarandra.
Ernst Beckman. Det kan gälla deras vara eller
icke vara. Stödd på den moderna
naturforskningens lysande upptäckter skapar
mennisko-anden det ena redskapet mäktigare än det andra —
till förstöring och förintelse. Den eviga freden —
varm-hjertade fantasters vackra framtidshägring — synes vara
mer fjerran än någonsin. Tanken på denna skjutes
alltmera undan till barnsagorna och drömmarna. Och dock
stå vi kanske närmare uppfyllelsen af denna dröm än
de folkens välstånd
undergräf-vande rustningarna och de deras
bästa krafter förbrukande
va-penöfningarne låta oss hoppas.
Det skall komma en tid då
den stora revolutionens kärnfulla
valspråk: frihet, jemlikhet och
broderlighet, skola så djupt
inbrännas i folkens medvetande,
att de icke mer vilja gripa till
vapen mot hvarandra. Då skola
krigets fasor höra till sägnerna
från fordom, då skall folkens
täflan varda en täflan i kultur och icke i vapenmakt.
En gång skall mänskligheten komma derhän. Trodde
vi icke derpå, skulle vi ock förlora vår tro på möjligheten
af varaktigt framåtskridande, och utan en sådan tro vore
det knapt lönt att lefva.
S. A. Hedin: I 1789 års principer uttryckte Frankrikes
folk icke ett öfvergångsskede i sin nationella utveckling,
utan de samhällslärans allmänna grundsanningar som
genast skulle af alla frihetens vänner i alla land inskrifvas
på framåtskridandets banér, som en gång uttalade aldrig
mera kunde glömmas och som förr eller senare skola
eröfra verlden.
Hr Hedins tal helsades af
lifligaste bifall, och nu följde
mar-seilläsens odödliga toner, vid
hvilka publiken enhälligt reste
sig.
Sedan tolkades i verser af
Svenska Akademiens förste
pristagare för året, hr Edvard Fredin
sekeldagens betydelse.
Med en glöd och en värme som
gåfvo lif åt poemets bokstaf och
entusiasmerade publiken
föredrogs den vackra dikten af
premiäraktören Palme. Vid åtskilliga
passus gick ett sorl af hänförelse genom salen, och denna
entusiasm nådde kulmen efter de verser hvilka kunna
anses som det direkta uttrycket för festens stämning,
den direkta i versform klädda protesten:
»allt medan underliga rykten rufva
om stormaktsdrömmar under pickelhufva.»
5. A. Hedlund (humoristiskt
pekande på det Eiffeltorn i
bakverk som utgjorde efterrätten).
Jag vill erinra om det
arkitekturmästerverk, som just blifvit
fullbordat och om fransmännens
byggnadskonst, sådan den tagit
sig uttryck i de båda mot
himlen uppstigande jetteverken:
Eiffeltornet och frihetens härliga
stod på Newyorks redd.
Öfveringeniör Andrée: Jag
protesterar emot att Eiffeltornet kallas en produkt af
Frankrikes konst. Äran tillkommer istället
Frankrikes teknik, denna glänsande teknik, som skänkt
oss så mycket — och på det yttersta i dessa dagar
margarinet!
S. A. Hedlund.
S. A. Hedin.
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
