- Project Runeberg -  Oscar II och hans tid. En bokfilm /
379

(1936) [MARC] Author: Erik Lindorm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

l899

Strindbergs ”Gustaf Vasa” och ”Erik XIV”.

»Gustaf Vasa» på
Svenska teatern den
17 oktober 1899.

När den skald som
inom svensk dramatik
står utan medtäflare
sent omsider beslöt sig
att fullfölja den sceniska
Vasasaga han vid ett
par och tjugu års ålder
med »Mäster Olof» så
glänsande inledde, skulle
förväntningarna på det
nya dramat naturligtvis
ställas högt. Och
»Gustaf Vasa» sviker dem
icke. Med en scenkonst
som endast den
otroligaste naivitet kan
tillvita brist på teknik har
Strindberg förstått att
ställa fram
nationalhjälten, »Guds underman»,
i hans storhet, utan att
pruta af på hvad som
hos honom kunde finnas
smått, i hans fel och förvillelser, utan att dessa kunna
fråntaga gestalten dess sagostorhet.

Bland de spelande är först’ att nämna hr Hillberg,
hvilken på ett i sanning lysande sätt utför konungens
roll. öfvertygelsen, den obevekliga energien, förmågan
att imponera på omgifning, det uppbrusande lynnet med
underströmmen af godmodighet och hjärta, allt kommer
hos denna ståtliga kämpagestalt till sin fulla rätt, och
hr Hillbergs diktion har aldrig varit mera klar och precis
än här. Rollen erbjuder nog ej så tacksamma effekter
som Gerdt bokpräntares, men man kan tryggt säga att
hr Hillberg nu utför den mognade, vise konungen med
samma förstående säkerhet och samma behärskning af
uttrycksmedlen som då hans glödande fanatiske Gerdt
för snart tjugu år sedan på samma skådebana förde
»Mäster Olof» till seger.

––––-hr August Lindberg Mäster Olof, den forne

entusiastiske reformatorn, nu mognad af år och
erfarenheter. Hr Lindberg ger utan öfverflödiga understrykningar
full pondus åt hans många djupsinniga repliker och
lyckas särskildt väl i fjärde aktens stora scen med konungen.

Hr de Wahls prins Erik har många goda moment och
skådespelarens sätt att säga rollen förtjänar allt
erkännande. Däremot kräfva nog hållning och rörelser
mera behärskning. Hr Svennbergs Göran Persson är
lyckligt tänkt och utförd, det är mycken färg och kläm
i hans framställning af den cyniske skeptikern, och man
har här åter ett bevis för att karaktärsrollerna äro det
område där han har sina bästa lagrar att vinna. I
allmänhet erbjuda kvinnorollerna inga särskildt tacksamma
uppgifter. Pehr Staaff.

»Erik XIV» på
Svenska teatern den 30

november 1899.

Hans fantasi har med
suverän frihet tillägnat
sig det gifna historiska
stoffet och omformat
det efter sitt beläte.

Däremot skulle jag för
min del intet haft att
invända, om blott icke
godtycket och nycken
sedan så ofta fått vara
rådande vid
utarbetandet af detta
personlig-gjorda stoff. Men när
man läser detta drama,
får man det intryck, att
det första bästa infall
tagits för godt och
kastats ned på papperet;
författaren har i ett
slags öfvermodigt
själfs-våld fritagit sig från all
kontroll, allt utväljande,
allt öfverarbetande, all
konstnärlig tukt; då hans gestalter icke omedelbart,
genom ett lyckligt sammanträffande, fogat sig efter
hans vilja, har han obesväradt skjutit dem åt sidan, själf
trädt fram och talat, icke genom dem, utan i stället för
dem, och allt emellanåt glömmer han sitt verk för sig själf.

Med denna personliga reservation återstår det mig
icke annat än att konstatera den stora och afgjorda
framgång »Erik XIV» i går rönte och som fullt kan mäta
sig med »Gustaf Vasas». Publiken var hela tiden djupt
intresserad, och bifallsyttringarna efter hvarje tablå
mycket starka och enhälliga, efter slutet utmynnande i
en fordran att få hylla författaren, som dock icke kunde
uppfyllas, då han icke var närvarande å scenen. Till
framgången bidrog den mycket vårdade och
verkningsfulla iscensättningen, af hvilken hr Molander har
hedern, och som lät författarens rent sceniska genialitet
framträda i all sin glans, äfvensom det goda, på en hand
alldeles förträffliga återgifvandet af hufvudrollerna.
Det var hr Svennberg, som hemförde aftonens
vackraste lager. Hans framställning af Göran Persson var ett
genomtänkt och i alla detaljer fulländadt konstverk,
bland det allra bästa, som skådespelaren någonsin
presterat. Den från »Gustaf Vasa» bibehållna masken
hade fått ett drag af höghet och viljekraft, som äfven
präglade hela gestalten, och som utmärkt
karakteriserade den personlighetens växt i och med uppgiften, som
författaren så vackert skildrat. Hr de Wahls
återgif-vande af Erik XIV:s svåra och fordrande roll stod icke i
jämnhöjd med hans återgifvande af samma roll i »Gustaf
Vasa», något hvartill icke skådespelaren ensam är skuld.

Tor Hedberg.

Emil Hillberg som
Gustaf Vasa.

379

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leo2/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free