Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IC) O 2
Kvinnofrid och mannafrid.
Meddelanden från allmänheten.
I kvinnofridsfrågan.
En ung dam besökte i insändarens sällskap teatern
under norska gästspelet förliden juni månad. Efter intagen
supé skildes vägarne, och som hennes bostad var belägen
helt nära ansågs droska obehöflig. Otaliga gånger hade hon
på utrikes ort gått ensam vida längre, utan minsta obehag.
Men hon hade ej tagit många steg förrän en till utseendet
fullt nykter herre af distingeradt yttre tilltalade henne och
vid hennes bestämdt afvisande svar på ett synnerligen
brutalt sätt upplyste henne om att »han ansåg sig ha
fullkomlig rättighet att antasta hvarje fruntimmer som vid
denna tid vistades på gatan».
Endast ett par tillkallade poliskonstaplar kunde
öfver-tyga honom att åtminstone denna gång hans »rättighet»
var bestridd. dame.
Nationell råhet.
Herr redaktör!
Det kan väl endast råda en mening bland hyggligt folk
därom att gatulifvet om kvällarna här i Stockholm — och
för att vara rättvis: i alla något så när betydande städer
här i landet — är af den art att det kan kallas en
skamfläck för hela vår nation. Till och med en karl, som därför ej
behöfver vara bland de pryda, kan icke utan vämjelse
tänka på den vidriga svärm af mer eller mindre gentilt
klädda lymlar som under skratt, råa skratt, gruff och
ibland små improviserade slagsmål göra vissa gator nästan
otrafikabla så snart klockan börjar närma sig midnatt.
Det bör sägas, ty det är en obeveklig sanning: verkliga
gentlemän äro ytterst tunnsådda här i landet. Jag känner
män, som jag sätter mycket högt, men hvilka på kvällen
icke kunna motstå frestelsen att tilltala en eller annan
påtagligen aktningsvärd kvinna på väg till sitt hem. Och
på en förebråelse ha de till svar ett litet skratt och en
axelryckning: »Ack, det var ju bara ett skämt! Jag sade ju
ingenting farligt.» Q
Kvinnorna värre än männen.
Vida närgångnare än männens ögon kunna kvinnornas
vara. Ett slags dumt gloende, ett simpelt värderande af
ens kläder, ens personliga behof (helst om man går med en
herre!) detta oafvända, ogenerade tittande, uti hvilket ej
ens finnes den vrångbild af hyllning, den karikatyr af
uppskattande som männens närgångenhet i all sin råhet och
brist på hyfs väl ändock allra ytterst får anses vara —
detta mäta de svenska kvinnorna hvarandra ganska
opå-talt med!
Eller försök att gå Drottninggatan utför en slaskig dag
och råka då lyfta en smula för högt (hvad skall anses lagom?)
på er snygga kjol. Icke från herrarnas håll komma
glåporden, men väl från de små mamsellerna som trafva bakom
en, fnittrande och ogenerade i trottoarsmutsen!
En dam.
Hur är det med mannafriden?
Jag stod för ett par dagar sedan kl. 7 e. m. på
Norrmalms-torg och väntade på en bekant utanför Metropols
boule-vardlundar. Efter en minuts förlopp stod en kvinnlig varelse
bredvid mig, gaf mig en vänskaplig puff och ett huldt
småleende. Då hon ej trots detta blef uppmärksammad, drog
hon sig några steg tillbaka och stannade troget på sin post
— för att ge betänketid. Ett ögonblick senare stod ännu
en vid min sida (denna gång på andra).
Man skulle kunna invända att en herre, som önskar lugnt
och ostördt komma hem en afton, borde taga en droska
till sin bostad, men om man älskar litet renlighet vill man
ej gärna stufva in sig i en halfsnuskig Stockholmsdroska, och
att ständigt använda hyrvagn ställer sig i längden väl dyrt.
Hvad som gör ställningen ännu mer obehaglig och
outhärdlig är att om man är förföljd och för att få hjälp för
att gå i fred, vänder sig till en poliskonstapel, denne med
ett medlidsamt leende betraktar ens person. Polisen tycks
anse att herrar, som äro ute efter kl. 10 e. m. äro till för
att bli antastade. Bekymrad gentleman.
Magdans inför rådhusrätten.
Innehafvaren af Stockholms Pappershandel i nr 28
Jakobsgatan Edvin Carlson har af Stockholms rådhusrätt
dömts att böta 100 kr. för det han i sin butik hållit till
salu brefkort som ansetts vara för sedligheten sårande.
Det kort som närmast föranledde åtalet framställde en
högst obetydligt klädd odalisk, och om man höll kortet
mot stark dager eller ljussken och rörde detsamma på ett
visst sätt, så utförde odalisken på ett ganska »naturligt»
sätt en s. k. magdans, liknande den som de egyptiska
dan-serskorna i verkligheten utföra. Hr Carlsson som icke
anser magdans osedlig, ämnar öfverklaga rådhusrättens
utslag.
BORT MED DEN REGLEMENTERADE PROSTITUTIONEN!
Till öfverståthållareämbetet har ingifvits en af 15,438
kvinnor undertecknad petition, i hvilken på anförda skäl
yrkas att det i Stockholm tillämpade
reglementeringssys-temet för prostitutionen upphäfves. Såsom motiv åberopas:
»att detta sätt är ägnadt att åt lastens utöfning gifva
ett sken af laglighet, som förvrider rättsbegreppen, att det
innebär en orättvisa att låta straffet drabba endast den
ene af två som begå samma förseelse, att detta behand-
lingssätt ytterligare sänker dessa våra olyckliga
medmänniskor och försvårar deras återgång till ett hederligt lif,
att det är upprörande att ett kristligt samhälle ordnar
och erkänner som yrke föröfvandet af en handling, direkt
stridande mot ett af Guds bud, att den sålunda ordnade
yrkesmässiga prostitutionen för samhället och i all
synnerhet för den uppväxande ungdomen innebär en
moralisk våda af allvarsammaste art.»
420
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
