Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DEBUTANTER
19°4
Preludier Pasiphae
af af
Anders Österling. Sven Lidman.
Sven Lidman.
* 1882.
Tillbedjan.
Till Pasiphae.
Hvem är den visaste: den hvilken hvilar
i ostörd sömn den långa döda natt
och först vid hanens morgonmaning ilar
att än af drömmar drucket febermatt
på silfverdaggig tröskel af sitt hus
med lyfta händer hälsa dagens ljus;
Om vanvettslystnad, som din kropp har bränt,
om vällustruset, som ditt sinne känt,
jag diktar rimmen afundsjuk, Furstinna,
när lustans eldar i mitt inre brinna,
när detta heta blod min åtrå piskar
och febertanken dolskt om okänd njutning hviskar.
eller den man, som längtande vill vandra
en ensam vandring hela natten lång,
som trefvande mot gryningen vill vandra
att nattlig möta senfödd soluppgång
och sist på knä liksom en usel träl
tar ljusets nåd emot i frusen själ.
Barcarole.
Nu guldbegjutas
gröna vatten,
smaragder sprutas
ut i natten.
Lysande fåror
spegeln skruda,
plaskande åror
dämpadt ljuda.
Kring vattenvärlden
månen glöder.
Men hvart går färden,
stumma bröder,
hem eller vida?
Sjung mig lisa,
vänliga, blida
roddarvisa!
Därute gunga
andra båtar
och röster sjunga
andra låtar.
Som fjärran mässor
ekon strömma,
med sänkta hjässor
tyst vi drömma.
Hälsande vandra
röster kära,
alla hvarandra
känna nära.
Mänskorna sjunga,
lyss och ana
på viddens tunga,
öde bana.
Jag älskar dig, Pasiphae, Furstinna,
jag ville än din vanvettsvilda kärlek vinna,
och barm mot barm och mun mot mun
få dricka vinet ur din lustas brunn,
där själen dödas och där kroppen döfvas,
och alla vilda drifter i ett sällhetsfamntag söfvas.
Men mellan dig och mig stå tusental af år,
står Kristusbilden själf med sina öppna sår,
och du är död och lagd på katafalk
och giftet dödt, som gömdes i din blommas kalk.
Så låt oss vildt förbanna dessa år som gått,
att vi i kärleksfamntag aldrig mötas fått —
min ungdoms åtrå, mina lustars brand,
från andra sidan Styx jag räcker dig min hand.
Ur A ristippos,
Epikuréens’ Tankebok.
När festens facklor
brunnit ner
och släckta härdens lågor,
då stormar an mot mig
och er
en här af tusen frågor.
Men lycklig den som
aldrig fått
och löst en dunkel gåta,
som lugn och orörd gått
där andra velat gråta.
439
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
