Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IC) O S
Urtima riksdagen.
Urtima riksdagens högtidliga öppnande den 20 juni.
Efter konungens trontal framträdde Statsminister
Ramstedt och yttrade bl. a.:
Om Sverige således icke bör söka med tvångsmedel
vidmakthålla unionen, så måste det å andra sidan för
Sveriges del fasthållas att en upplösning af densamma
rättsligen icke han komma till stånd utan Sveriges
medverkan. Det fordras att Sverige för sin del beslutar
riksaktens upphäfvande. Men innan Sverige går att härom
fatta beslut, kräfvas förhandlingar mellan de båda
rikena.––-
Sådana förhandlingar kunna emellertid icke utan
riksdagens bifall komma till stånd. Det erfordras alltså att
riksdagen medgifver det eders k. m:t må med norska
stortinget ingå i förhandling för åstadkommande af den
ifrågasatta uppgörelsen, hvilken lämpligen torde kunna
förberedas genom delegerade från de båda länderna. Först
sedan sådan villkorlig uppgörelse kommit till stånd
och densamma blifvit underställd riksdagens pröfning,
synes frågan om Sveriges definitiva medgifvande till
upplösningen och riksaktens upphäfvande böra upptagas
till afgörande.
Konungens slutord.
»För att undvika ett större ondt.»
Statsrådets samtliga ledamöter instämde med
statsministern, och konungen yttrade därefter följande ord:
466
»Det är ett smärtsamt steg som statsrådet nu tillråder
mig att taga. Mitt samvetes vittnesbörd säger mig att
jag under hela min långa regeringstid ärligt och
plikttroget sträfvat mot det mål jag vid mitt tillträde till
regeringen satte mig före: Brödrafolkens väl. Ja, i sanning,
smärtsamt är det mig att bidraga till upplösningen af en
förening, i hvilken jag trott mig se båda de förenade
rikenas oberoende, trygghet och lycka. Om jag ändock
är villig göra detta, så är det för att undvika ett större
ondt och i öfvertygelse att en förening utan ömsesidigt
samförstånd icke för Sverige skulle medföra någon
verklig fördel.»
Och så beslöts det att hos riksdagen begära
medgifvande för k. m:t att med norska stortinget ingå i förhandling
om och träffa villkorlig uppgörelse för ordnande af de
förhållanden i afseende å hvilka vid en upplösning af
unionen sådant ordnande må finnas erforderligt.
Apropå urtiman.
Efter 1866 års representationsreform ha vi, utom den
i dag sammanträdande, blott haft två urtima
riksdagar, nämligen 1871 och 1892, båda för försvarsfrågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
