Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som därstädes rörde sig i konstväg. — Jag ansåg det icke
heller vara i strid med stipendiets riktiga användande
att under den tid jag var så lycklig att äga det se mig
omkring på de orter, där jag kunde hämta gagn och
nytta för den utveckling, som är mig själf angelägnare
än allt. Jag vågar säga att min resa i sommar varit
mig i högsta grad instruktiv och att genom den mycket
blifvit mig klart som jag hittills knappt anat. Den enda
motgång jag rönte var att komma till Miinchen ett par
dagar för sent för att träffa herr professorn och
öfverin-tendenten. Jag träffade där Scholander och gjorde resan
ner till Italien i sällskap med löjtnanterna Troili och
Södermark. Den första kännbara effekt min resa hade vid
min återkomst till Rom var att jag kasserade helt och
hållet min halffärdiga talla och ansåg det vara
nödvändigt att börja den helt och hållet på nytt och på helt
annat sätt, om därutaf skulle kunna komma någonting
försvarligt Detta nedslog mig så att jag företog mig i
dess ställe måla en ny tafla i en helt annan karaktär —
äfven med flera figurer. Denna målade jag pä i höstas,
under det jag på mellanstunderna gjorde etuder o. d.
Under tiden hade jag anlagt en tafla med blott tvänne
figurer, nästan i Lebensgrösse. På denna sista målar jag
nu så flitigt jag kan. — Det är en sanning att säga
att det visst hade besparat mig mången oro, om
jag varit mindre sträng mot mig själf, om jag kunnat
undertrycka det missnöje, som så manga gånger kommit
mig att skrapa ut mina tafior, då de redan varit
halffärdiga, men jag tröstar mig med att ett sådant
själfkri-tiserande kanske befordrat mina verkliga och icke blott
skenbara framsteg.
Till Mildhog Lundgren. — Hom 24 mars 1846.
Det är redan flera dagar sedan jag fick ditt bref,
men jag har sedan dess icke kunnat tänka redigt, mycket
mindre skrifva. Det sorgliga budet att mamma lämnat
oss kom som ett åskslag, och jag stirrar omkring mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
