Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än mycket ytligt och flyktigt, här jag ändå icke kunnat
undgå att märka, hvilka betydliga omstörtningar den
fortskridand" civilisationen äfven däri anstiftat. — — —
Kommande generationer skola fåfängt göra gräfningar
vid Blaporten för att hämta något fragment af alla dc
rymliga vin- och ölbuteljer som där tömdes, mycket mindre
kunna göra sig reda för de ceremonier, som därvid
iakt-togos eller huru de glada priistinnorna i ett sådant
Bacchi-tempel kunde vara icke ens fröknar eller mamseller utan
bara helt simpelt jungfrur. Ehuru numera sådant kan
låta sagolikt, är det ändock säkert att den tidens törstiga
stockholmssjälar kunde i hvarje väderstreck utom tullarne
till hugsvalelse finna sådana inbjudande kloster, alla med
frestande matsedel och understundom äfven med mat,
åtminstone alltid det dukade brännvinsbordet färdigt med
den lockande aptitsupen, kumminost, anjovis och gräslök.
Stallmästaregården, Mosebacke, Hagalund, Kräftriket,
Ålkistan, Nacka och längre bort Snickarkrogen hette några
af dessa lustgårdar med eller utan kägelbanor för herrar
och gunga för damer, men aldrig utan lefnadslustiga pigor
i nätta kjortlar och hvita strumpor, kvicka tungor och
Jiafvande bak i nacken en liten grann sidensarsbindmössa,
med stora bandöglor, som brukade gå under namn af
kvarnvingar.
Sådana värdshus hade jag icke sett sedan barndomen,
och i det gamla värdshuset på Drottningholm kan jag
därför tycka mig liksom föryngrad eller försatt i en förgången
tid, ty jag finner där ännu mycket kvar af det försvunna
svenska värdshusidealet.
Ett gulmåladt trähus med trätrappor och med
granrisviska vid dörren, de renskurade kvistiga golfven
öfver-strödda med finhackadt, doftande granris, lågt i tak, de
gammalmodiga speglarna lutande från väggen, såsom de
gjort öfver många numera historiska peruker och
flintskallar, dessutom i smala förgyllda ramar porträtter af
bögvälborna riksråd i hermelinsmantlar och ordenskedjor
och öfver smörgåsbordet ett urblekt konterfej af Hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
