Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Under det vi samtalade om denna tilldragelse,
trädde livdrabanten på nytt in i rummet, där vi sutto,
utan att ha låtit anmäla sig. Jag skulle icke ha
mottagit honom så hövligt som jag gjorde, om jag hade
känt honom; men sedan han hälsat med leende
uppsyn, fick han tid att säga till Manon, att han kom för
att göra ursäkter för sin uppbrusning. Han hade
nämligen trott, att hon förde en utsvävande vandel, och
denna föreställning hade upptänt hans vrede; men
sedan hade han genom en av våra tjänare fått veta
vem jag var och hört så mycket förmånligt om mig,
att det väckte hans önskan att leva i gott förstånd
med oss.
Änskönt detta sätt att inhämta upplysningar hos en
av mina lakejer tycktes mig något underligt och
otillständigt, gengäldade jag dock höviskt hans artighet,
emedan jag därmed trodde mig göra Manon ett nöje.
Hon visade sig högeligen förnöjd över att se honom
böjd för en försoning. Vi höllo honom kvar till
middagen.
På en kort stund gjorde han sig så hemmastadd,
att han nödvändigt ville göra oss följe till Chaillot,
dit han hört oss tala om att återvända, och vi blevo
tvungna att lämna honom en plats i vår vagn. Det
blev ett besittningstagande, ty snart fann han sådant
behag i vårt umgänge, att han gjorde vårt hem till
sitt och så att säga upphävde sig till herre över allt
vad oss tillhörde. Mig kallade han sin broder, och
på den broderliga frihetens räkning tog han sig
anledning att släpa alla sina stallbröder ut till oss
i Chaillot och där traktera dem på vår bekostnad.
Sammalunda klädde han sig präktigt för våra
penningar och förmådde oss till och med att betäcka alla
hans skulder. Jag blundade för detta tyranni för att
icke misshaga Manon, ja till och med låtsade icke
märka, att han tid efter annan avlockade henne
ansenliga summor. Storspelare som han var, hade han
visserligen såpass heder, att han återbetalade en del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
