Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenbrohult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppståndelse dansade själfva solen påskedagsmorgon. Den kyrkliga årsfesten kom senare, den fredliga, ljusa pingsten, en förklaringens och förnyelsens högtid, då en helig anda göts öfver jord och hjärtan, och kyrkorna höljdes med löf och liljor, så som det diktats af den yppersta af Stenbrohults stiftsherrar, Tegnér, i Nattvardsbarnen, om ock själfva konfirmationsakten tillhör senare tid. Midsommar däremot, den sista af de stora högtiderna, julens motpol, hade religionen knappast kunnat döpa och omkläda. Det förblef en blomningens och sommarens fest, i hvilken allt talade om elementariskt ursprung, eldarna, som tändes i lundar och på gården, midsommarstångens stora gröna spira, och alltings helgande med jordens frivilliga gåfvor af gräs och löfkvistar: människans och boskapens boningar såväl som hennes händers verk på åkrarna.
Parallellt med detta högtidsår gick för landtmannen emellertid ett annat, meteorologiskt och astronomiskt, bondepraktikans, för hvilken molnen var en stor teckenbok, i hvilken man af stjärnbildernas vandring på himlen,
månens kretslopp mellan ny och nedan, luftens väder och nattens dagg kunde lära känna världens inre, fördolda lif och det hemlighetsfulla sambandet mellan processerna under naturens skal och inom de lefvande varelsernas kroppar. Den spådde väderlek och årsväxt, gaf märken för allt betydelsefullt, tillvaron, såning, plöjning och bärgning, de rätta ögonblicken att fälla träd och köra hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
