Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenbrohult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utländska örter funnos här godt ett par hundra — vintern 1732 förtecknade Linné dem under titeln Adonis Stenbrohultensis — fruktträd, köks- och prydnadsväxter.
I denna trädgård lärde fadern sin son det han själf visste i sin älsklingsvetenskap, därvid läggande särskild vikt på örtnamnen. Namnets nästan mystiska betydelse, en folklig och religiös idé, fortlefde alltsedan också med nästan mystisk makt hos den store naturforskaren. De latinska namnen voro alltid för honom vetenskapens begynnelse, de svenska af en sagolik tjusning, som ständigt lät honom med folkvisosamlarens intresse uppteckna alla trakters svenska örtnamn. Stenbrohults trädgård "inflammerade med modersmjölken hans håg med en outsläcklig kärlek till örter". Logiskt som när yrkesmålarens son i verkstaden växer upp till artist, blef här trädgårdsmästarens son botanicus. Ett fantasifullt barn glömmer sällan barndomshemmets minnen och behag, äfven om lifvet sedan skänker större rikedom. Äfven sedan Linné vandrat i Leydens och Oxfords stora anläggningar och i Uppsala fått sitt eget berömda blomsterrike, hängde han kärleksfullt fast vid täpporna i Stenbrohult. När han sista gången kom åter dit och gick öfver den af elden förstörda trädgården, sade han vemodigt: Här låg fordom Troja.
Men utanför prästgårdsträdgården växte med ovanlig yppighet den vilda svenska floran, en obegränsad värld för upptäckter. Hur kärleksfullt gossens samlif med hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
