Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 206. A. Vikingatiden efter O. Montelius (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljus, som kunde tränga in genom fönster och rökfång.
Skorsten fanns nämligen icke. Genom en öppning vid takåsen
steg röken upp från den midt på golfvet flammande elden.
Taket var på utsidan täckt med torf, halm eller spån.
Fönstren voro ursprungligen öppna gluggar, framför
hvilka träluckor skötos, när man ville hafva dem tilltäppta.
I bästa fall voro de täckta med en mer eller mindre
genomskinlig skifva eller hinna. Glasfönster voro visserligen vid
denna tid i bruk bland romarne, men bland nordboarne torde
de ännu varit okända.
Väggarna voro på insidan vanligtvis nakna eller endast
betäckta med sköldar och andra vapen. Vid högtidliga
tillfällen hängde man öfver dem väfda, färgade dukar (bonad).
Golfvet utgjordes af hårdstampad lera. Det kunde ej
gärna bestå af bräder, så länge ingen spis fanns, utan elden
flammade fritt på härden, som var bildad af flata stenar,
hvilka lågo långs efter golfvets midt. Murade ugnar’och
skorstenar började man sannolikt begagna först mot slutet
af det elfte århundradet. Detta bruk bidrog visserligen
mycket till att hemtrefnaden blef större.
3.
Bohaget i våra hedniska förfäders hem var ej stort eller
kostbart. Det bestod hufvudsakligen af väggfasta bänkar
och sängar, långa bord utmed bänkarna samt en och annan
kista till förvarande af husets dyrbarheter.
Midt på ena långväggen var högsätet, där husfadern
hade sin plats. Bänkarna användes icke endast till att
sitta på om dagen utan mångenstädes ock till nattläger.
Dock omtalas äfven särskilda sängar. Dessa hade sin plats
bortom bänkarna. I förmögnare hus voro sängarna vanligen
belagda med täcken eller stoppade dynor.
Borden voro långa och smala. De stodo icke ständigt
framför bänkarna utan sattes fram, då man skulle äta.
Sagorna tala om kistor, »rika på smycken». Ofta har
man ock i jorden funnit beslag, lås och nycklar, som äro
lämningar efter forntidens kistor. Sina skatter af guld och
silfver förvarade dock den tidens män ej alltid i kistorna,
utan de gömde dem stundom för större säkerhets skull i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
