Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 220. A. Lefnadssättet under medeltiden af C. O. Arcadius (IV) - Adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skilde sig från bättre bondgårdar, men de förnämligare
uppförde åt sig prydliga och befästa boningar. Inom en inhägnad
af vall och graf lågo husen. Hufvudbyggningen uppfördes
i äldre tider af grofva bjälkar. Den var oftast två våningar
hög och hade en svalgång rundt omkring öfversta våningen
samt små fönsteröppningar och låga dörrar. Längre fram
byggdes det förnämsta huset af sten i flera våningar med
hängtorn och utbyggnader, springor i stället för fönster
i nedersta våningen, skottgluggar bredvid fönstren i den
öfversta, trånga trappor och låga gångar. I båda fallen
var byggnaden uppförd så, att den med lätthet kunde
försvaras mot anfallande fiender. Bland rummen i det inre
märktes utom familjens enskilda rum borgstugan, där
gårdens väpnade svenner höllo till, rustkammaren, där vapen och
rustningar förvarades, frustugan, där kvinnorna vistades,
samt riddarsalen, ett stort rum med praktfull inredning,
där fester firades. Rummen uppvärmdes genom eldning i
stora, öppna spisar och upplystes genom facklor och bloss.
Utifrån kom ej mycket ljus eller luft genom de trånga
fönstergluggarna. De nakna väggarna och de hårda
stenbänkarna täcktes med väfda tapeter och hyenden. Omkring
borgen, såsom ett sådant befäst hus kallades, lågo
träbyggnader för hushållningen och tjänstfolket samt »apelgård
och rosenlund», d. v. s. trädgård.
På de adliga gårdarna fördes vid festliga tillfällen ett
lysande och präktigt lif. Från när och fjärran kommo då
fränder och vänner ridande. De voro omgifna af stora följen
af väpnade svenner. Öfver vindbryggan, som från porten
kunde sänkas ned öfver vallgrafven, drog tåget in i borgen.
Ståtlig välfägnad väntade dem där. Ett stort antal rätter
af oxkött, fårkött, svinkött, hare, rå, gås, järpe, dufva,
bakverk, ostkaka, frukt m. m. framsattes och förtärdes vid
en enda måltid samt nedsköljdes med ofantliga mängder
af öl och, när det var riktigt festligt, vin.
På nöjen var ingen brist. Under måltiderna och
dryckeslagen roades sällskapet af lekare. Så kallades personer,
hvilka utförde musik på fidla (fiol), giga (ett
stränginstrument) eller pipa, sjöngo visor och berättade sagor. På efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
