Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 270. Erik Gustaf Geijer (IV) - 271. *Manhem af E. G. Geijer (F)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och allvarliga väsende var han i hög grad mild och
god-hj ärtad. Han var en man med den vises förstånd och ett
barns hjärta. Med en något stolt yttre hållning förenade
han ett ödmjukt sinne. Både som yngre och i sina
mannaår var han vanligtvis tyst och lefde hufvudsakligen i sina
studier och betraktelser. Till omväxling valde han helst
sitt kära piano. Öfver hans anletsdrag låg merendels ett
uttryck af stilla förnöjsamhet, hvilken liksom återspeglade
hans inre frid. Ett mera välvilligt sinnelag mot hela
mänskligheten torde knappast någon hafva ägt; han såg
gärna allt från den ljusaste och bästa sidan. »Min
erfarenhet är», sade han, »att i denna värld finnes tusen gånger
mer godhet, vishet och kärlek, än människorna kunna
begripa.»
Af naturen var Geijer begåfvad med en ovanligt god
liälsa, men redan före femtio års ålder hade han dock
ådragit sig en hjärtsjukdom troligen genom stillasittande
och öfveransträngning. Några svårare följder häraf
framträdde dock ej förrän under det sista lefnadsåret.
Hösten 1846 flyttade han från Uppsala till
hufvud-staden för att vid sina forskningar för fortsättningen af
Svenska folkets historia vara närmare riksarkivets
samlingar. Hans vistelse i det nya hemmet blef dock icke
långvarig. Han dog den 23 april 1847. Hans stoft fördes till
Uppsala, på hvars vackra griftgård det hvilar under en
vård, som restes af »vänners och lärjungars kärlek».
271. Manhem.
Det var en tid, det bodde uti Norden
en storsint ätt, beredd för fred som krig.
Då, ingens slaf och ingens herre vorden,
hvar odalbonde var en man för sig.
Med svärd han röjde våld, med plogen jorden;
med lugn för Gud och man han gick sin stig.
Sig själf sitt värn han visste andra skydda,
och kungasöner växte i hans hydda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
