Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 324. Västerhafvet efter A. E. Meinert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten liksom för att varna skepparen att komma dem för nära.
På den andra sidan synes intet annat än branta sandåsar,
som resa sig upp öfver den bleka jordgrunden. Intet hus
vittnar om människolifvet. Boningarna ligga alla djupare
in i landet mellan klitterna. Endast här och där ser man
en båt, som ligger uppdragen på stranden. En rädd hare
ilar då och då fram öfver sanden, och stora flockar af måsar,
som hvila på de nakna stenarna, flyga den ena efter den
andra upp i luften, allt eftersom man närmar sig till dem,
och kretsa i en båge omkring de närmaste vattnen.
Men endast den har sett Yästerhafvet, som har sett det
under en storm. Redan någon stund förut hör man ett doft
susande från djupet; det dånar och stönar utan afbrott.
Underligt strimmade skyar visa sig vid synkretsen, och
solen tränger med möda genom dimman med sin mörkröda
skifva. Ännu är hafvet i ro, luften stilla och lugn. Då rör
det sig långt ute i djupet. Små hvita prickar visa sig på
hafsytan; med hastig fart komma de närmare. Man tycker
sig höra en djup suck. Det hviner genom strandgräsets
toppar, och snart äro luft och haf i det våldsammaste
uppror. Stormen drifver upp stora sandskyar; hvirflande kretsa
de högt i luften och piska händer och ansikte, när de falla
ned. Men ute på hafvet omkring ett bösshåll från land ser
man med förvåning liksom ett ofantligt stort vattenfall.
Till höger och vänster, så långt ögat når, hvälfver sig
vattnet stoj ande och brusande öfver sandreflarna, som omgifva
kusten. Till en höjd af fyra till fem meter drifves det upp
i luften och störtar sedan ned i djupet. Skummet flyger in
öfver landet, och åskådaren märker, huruledes ett saltlager
har af satt sig på hans kläder och ansikte. Till och med
sedan stormen ändtligen har lagt sig, fortfar ännu en tid
hafvets oro. Luften är rundt omkring lugn och klar, men
det dofva dånandet höres ännu flera mil. »Hör ’västervovvov’,
hur han skäller!» säger då bonden.
Ser man ut öfver hafvet, visa sig där tre hvita strimmor,
som utan afbrott sträcka sig långs kusten och beteckna de
ställen, där de jylländska refven hafva lagt sig som en
tredubbel vall utanför kusten. Dessa ref bestå nämligen af tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
