Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 348. Silkesfjäriln af H. Sidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem dock ej gärna, ty han vet, att många af dem, innan
de fått detta sköna ntseende, gjort mycken skada på
fruktträd eller skogar, på ängar eller trädgårdsland och sålunda
äro verkliga skadedjur. Därifrån utgör dock silkesfjäriln
ett beaktansvärdt undantag. Det värdefulla silket, hvilket
man får af denna fjäril, ersätter nämligen mångdubbelt den
skada, den gör. Den vårdas och omhuldas därför ock såsom
ett mycket nyttigt djur.
I de land, där silkesfjäriln lefver ute i det fria, lägger
honan sina ägg på det hvita mullbärsträdets grenar. Äggen,
som till storleken likna små knappnålshufvud, utkläckas af
solvärmen. Ur hvart och ett af dem framkommer en liten
svartgrå larv. Så snart denna skådat dagsljuset, längtar
den efter föda. Med tillhjälp af sina sexton fötter kryper
den omkring på grenen, till dess den funnit ett blad. Då
har den funnit, hvad den sökte. Löfverket på det hvita
mullbärsträdet är nämligen det enda, hvaraf den kan lefva. Den
börjar äta med stor glupskhet och fortfar därmed nästan
oafbrutet under några dagar. Därunder växer den rätt
betydligt. Slutligen tyckes dess matlust vara tillfredsställd.
Den upphör att äta och sitter alldeles stilla. Därunder
brister dess hud, som blifvit för trång. Under densamma
har dock förut bildats en ny, tunn och ljusare hud, som,
när den första faller af, ligger i många veck och skrynkor.
Det ser ut, som om den nya klädnaden till en början vore
för stor och vid, men, som larven genast börjar äta med
ännu större matlust än förut, växer den snart i densamma.
Ett sådant hudombyte undergår larven fyra särskilda
gånger. Före hvarje hudombyte upphör den att äta och
faller i dvala, efter detsamma är den nya klädnaden ljusare
och mer brungrå och rymligare än den gamla, och hungern
tyckes ha tilltagit. Efter trettio dagar har ändtligen larvens
hunger blifvit fullt stillad, och den förtär ej vidare någon
föda. Den är då ungefär så lång som en lillfinger och till
färgen gråhvit med bruna och rödgula fläckar.
Då larven slutat äta, ser man den krypa omkring bland
kvistarna för att söka upp en plats, där den kan
tillbringa det andra skedet af sitt lif. Sedan den funnit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
