Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 365. Prärierna i Missouris område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(lem, som först genomforskade dessa trakter, prärier. Deras
växttäcke är mycket enformigt. Så långt ögat når, synes
hvarken träd eller buske; kort gräs, kabbelökar och smultron
följa efter hvarandra i tröttande likformighet. Vandraren
på det gröna hafvet, som ej åt något håll ser något
landmärke, efter hvilket han kan bestämma sin gång, känner
sig om aftonen matt och nedtryckt; det förekommer honom,
som om han sträckte ut sina trötta lemmar på samma ställe,
där han hvilade på morgonen. Stundom gäckas han
därjämte af luftspeglingen, som framtrollar sjöar och buskar;
stundom synes ock prärien höja sig som ett med blommor
betäckt bröstvärn, som dock flyr undan vid hvarje steg,
den längtande vandraren tager. En annan egendomlighet,
som prärierna erbjuda, äro saltängarna. Dessa äro
fördjupningar, som äro öfverdragna med ett salttäcke liksom med
snö. Dettas bländande hvithet står i skarp motsats till det
gröna, som på alla sidor omgifver det. Grenom hvar och en
af dessa saltängar slingrar sig en bäck, hvilken springer
upp ur en saltkälla och om våren svämmar öfver ängen.
När vattnet drager sig tillbaka, stannar den tunna
saltskorpan kvar. Till saltängarna strömma präriernas djur i
stora massor för att slicka saltet.
I. den söndersplittrade strandens smygvrår lefva hjordar
af gaffelantiloper i säkerhet för sina fiender. Äfven den grå
björnen har valt dessa platser till uppehållsort. Där smyger
han vresigt omkring i klyftorna och afgrunderna och
skrämmer bort den lurande indianen. På präriernas jämna marker
betar bisonen eller amerikanska buffeln. I medlet af
aderton-hundratalet kunde man se hjordar af tusentals bufflar på
saltängarna. Men den ifriga jakt, som indianer och hvita anställt
på det väldiga djuret, har haft till följd, att bufflar numera
äro tämligen sällsynta. Öfver slätten stryka ock glupska
vargar, lurande på rof. I stora hj ordar tumlar den vilda hästen
omkring på grässlätterna. Den fångas medelst lasso, en lång
rem, som är försedd med snara. Denna kastar man hastigt
öfver dess hufvud och drager till den. Vid detta häftiga
ryck störtar hästen till marken och döfvas vanligen för en
stund. Den förses då med betsel, och en djärf ryttare sätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
