Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 19. Greta och hennes djur - 4. Gretas bekymmer. Efter Eugenie Beskow - 5. Greta får se ett menageri. Efter Eugenie Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och snäll som den allra snällaste hund och lät bockbarnet
hoppa över sina ben.
Och det var en alldeles sann tavla och ingen
påhitts-tavla, för det var en bibeltavla, och under den stod med
små, svarta bokstäver: »En liten pilt skall leda dem.»
Moster Elin sade, att så skulle det bli en gång på
jorden. En tid skulle komma, då ingen skulle vilja göra
den andra något ont, utan alla skulle vara riktigt goda
vänner.
Greta ville gärna veta allting om tavlan. Och moster
Elin slog upp bibeln och lät henne läsa hela det stycke,
som handlade om den lille pilten och hans vänner.
Greta tyckte, att den pilten var det lyckligaste
människobarn på jorden, och hon skulle gärna velat vara han.
Men dels var hon nu ty värr ingen pilt utan bara en
flickunge, och så skulle det visst dessutom dröja fasligt länge
än, innan alla människor och djur hunnit bli riktigt snälla.
Greta skulle kanske vid det laget redan vara död eller också
vara en gammal fru, som inte kunde springa omkring i
korta kjolar. Men kanske kunde något av hennes barn eller
barnbarn eller barnbarnsbarn bli det där lilla
lycklig-lyck-ligaste människobarnet.
Efter Eugenie Beskow.
5. Greta får se ett menageri.
En gång fick Greta följa med far in till staden och se
ett menageri, som förevisades där inne. Där fanns en mängd
djur från jordens alla delar.
Där var den stora giraffen med sina höga ben, sin
väldigt långa hals och sitt fina huvud. Han var både
lustig och vacker att se på. 0«ch där var kamelen med sin
puckel på ryggen. Och där voro två stora, bruna björnar.
Och där låg en isbjörn på ett stycke bleckplåt och
betraktade sorgmodigt sina tassar. Han tyckte nog inte, att det
var roligt här; han längtade väl till isen och snön.
Och där var den kloka elefanten Bumbo, som kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
