- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
62

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 23. En koskötare. Av Ann-Margret Holmgren (Folkskolans barntidning)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är lika god vän med. På långt håll ute på vallen kan han
säga dig namn och ålder på dem alla.

Och du skulle se så vackra och skinande de äro! Var
dag borstas de väl, och ett par gånger i veckan skrapas
de och ryktas. Mot vintern finklipper han dem med
hår-klippningsmaskin för att kunna hålla dem riktigt rena och
prydliga.

När Pettersson vallar sina kor på klövervallen, har
han med sig en vallhund, som heter Hurra. Det är en
äkta lapphund med spetsiga öron och knorr på svansen.
Den hunden är så klok, att när Pettersson stegat upp en stor
fyrkant i vallen, som korna få gå på, så håller Hurra dem
obönhörligt inom dessa gränser. Den ko, som går utanför, får
ett nafs i benet, så att hon skyndar sig in igen på lovlig
mark.

Pettersson vallar helst sina kor själv, för att de inte
skola få några ovanor. Och när de skola mjölkas, är
Pettersson alltid närvarande. Annars kunde det ju hända, att en
mjölkerska, som av en eller annan anledning vore vid dåligt
humör, smällde till sin ko ett slag, om hon inte ville stå
stilla. Det får aldrig ske; det vakar Pettersson över.

När en ko kalvat första gången och är orolig och
ovan att mjölkas, då skall man fara varligt med henne.
Pettersson ställer sig då vid hennes huvud, talar lugnande till
henne, kliar henne på huvudet och skingrar hennes oro.
Skulle man tukta och slå henne, bleve hon aldrig mer lugn
och snäll vid mjölkningen.

På samma sätt är det med hennes lilla nyfödda kalv.
Också med den får man vara så varsäm. Först skall kon få
slicka sin kalv ren och fin. Det sker bäst, om hon får stå
fri i en kätte med den. Då känner hon sig lugnast för sin
lilla unge, som hon kan vaka över och följa, vart den går.
Men om man ej har någon ledig kätte och kons sidokamrat är
snäll, så kan man lägga kalven fram till modern, så att
hon ändå får slicka den.

Sä stiger kalven upp på sina skrangliga ben och sträcker
upp nosen i luften för att söka moderns spenar. Där får
han sig ett gott mål råmjölk, när det tillåtes honom. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free