- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
95

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 31. Ur Gammelgäddan i Vassviken. Av Karl-Erik Forsslund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ä, var inte kitslig nu!» sade en mindre löja. »Ni
brukar ju vara så livad för saken annars, och ni berättar ju
också så överlägset!»

»Hör», tyckte en äldre abborre, »dra den där om
lång-reven, va? Det är alltid en sann glädje att höra om en
fisk, att han reder sig och kommer lös, det må vara från
en krok eller ur en ryss ja.»

Det där tog. Gammelgäddan blängde till och visade
tänderna ett tag men vart strax lugn och kall igen.

»Hon ilsknar till», viskade en snorgärs, och det gick
en fnissning genom stimmet. »Hör nu, gäddfar», fortsatte
han högre, »hur var det med den där svalan ?»

Ett par kviddor, de minsta i hela hopen, summo till
hälften in i ryssjan. »Gammelgädda», ropade de, »vill du
ha frukost? öppna gapet, så kommer vi!»

»öppna gapet, så kommer vi!» skreko löjor och
snor-gärsar efter och stucko in nosen genom maskorna.

Och Gammelgäddan gapade. Alldeles ofrivilligt skedde
det, men gapade gjorde hon. Då blev det ett jubel. De
summo ut och in i ryssjan, de stimmade runt omkring
henne och snuddade till och med ibland vid stjärtfenan. Och
nu kunde Gammelgäddan inte styra sig längre. Hon var
vild och rasande, virvlade runt och spärrade ut fenorna och
högg efter småkräken, men de räddade sig alltid ut genom
nätet. Hon kom inte åt så mycket som ett fjäll av dem, och
desto vildare och ursinnigare vart hon.

Det var redan ljust uppe i luften, vattnet började bli
varmare och genomstrålas av gula strimmor och
strålknippen. Dämpade ljud började höras där uppifrån. En tupp
gol någonstans på strandsluttningen, en vällingklocka ringde,
och en vind dansade fram över vattenytan. Vågorna
skvalpade och gnolade, och det susade i vassen.

Allt det där gjorde småfiskarna ännu skämtsammare
och kvickare i både mun och stjärt. De kilade hit och dit,
de sköto blixtsnabbt mellan Gammelgäddans gapande käkar,
och de hoppade ända upp över vattenbrynet, så det stänkte
och gnistrade om dem.

Men med ens blev det stilla och tomt omkring Gammel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free