- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
119

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 37. *Raska gossar. Av Zacharias Topelius - 38. En fiende. Av Nanna Bendixson (Folkskolans barntidning)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och därför — veklig är den pilt,
som fryser vintern om
och svepier sig i p,äls och filt
för minsta pust, som kom.

Men raska gossar äro vi
och vilja raska karlar bli.

Zacharias Topelius.

38. En fiende.

»Mor»,’ siade Nils, »får jag gå till Grön vik i kväll?
Rättarns Olle tänker hålla lotteri på en gammal klocka —
och så blir det dans ovanpå. Jag hinner gott lägga ut näten
först, det riktigt roliga börjar inte förrän sent, säger
pojkarna i skolan.»

Mor, som stod vid ugnen och gräddade bröd, svarade
inte strax. Det lade sig som en skugga över hennes förut
glada ansikte, och när hon till slut svarade, var det med
en nästan hård röst: »Nej, Nils, du får bli hemma.»

Hade Nils varit ensam, hade han nog efter detta svar
tegat. Han visste ju, att när mor talade i den tonen, var
det. ej värt att komma med invändningar. Men nu stod
Oskar på Snickartorpet bakom honom, och för hans skull
vågade han sig på att försöka ännu en gång.

»Men Oskar och Kalle och Olle och alla möjliga
pbj-kar får gå dit — till och med sådana, som är mycket
yngre än jag. Det är bara jag, som aldrig får vara med,
fastän jag är tolv år fyllda. Till dräng här hemma är
jag stor nog», tilläde han, då han på moderns ansikte såg,
att hon var obeveklig, »men roligt kan man då aldrig få ha!»

Vid hans sista ord vände modern sig hastigt om. »Nå,
eftersom du är så stor — bestäm då saken själv!»

Nils tummade villrådig på sin mössa. Men så ryckte
Oskar honom i jackan:

»Kom nu!» viskade han. »Du har ju fått lov att gå, vet
jag. Jag ska hjälpa dig med näten, så blir du fortare i
ordning.»

Och utan att se p!å modern smög Nils sig ut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free