Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 49. Barnen från Frostmofjället. Efter Laura Fitinghoff - 2. Glasögonkarlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där lära, vad mor ville de skulle veta. Det är ingen, som
håller efter dem att minnas, vad mor skulle ha lärt dem.»
»På det viset — och här är ja g ensam i stugan! De har
gått. allihop har de gått. På det Viset! Och nu kanske ni
tänkte få er något till livs här?»
Det gick en skälvande suck genom barnskaran som från
ett enda bröst.
»På det viset! Ja, här har jag ju kall gröt och
strömming, ja, den kan ni få lägga på halstret där och steka.
Och dricka kan ni få till grötdoppa, för se, jag fick en hämtare
med från nämndemans, när jag kom därifrån i dag. Inte utan,
att det finns en slick sirap kvar i burken att blanda i
dric-kat också. — Så’nt smått folk har kanske inte nå’t emot
sirap ?»
Ett lättnadens ljusa leende flög som en solglimt över
förut bekymrade små blekansikten.
»En kaffeskvätt också ? — Å ja, så’nt går för sig. Kaffe,
fast utan grädde eller mjölk, för se mjölk, ser ni, barn, det
har man inte, när man sitter i en backstuga och skräddar
ladder* till hela socknen; då lever man på annan dryckjom.»
Glasögonkarlen steg upp med ett stånkande läte. Han
stödde sig hårt mot den grova knölpåk han hade bredvid
sig. Det syntes, att han var illa tagen av gikt och hade svårt
för att röra sig. Dessutom varsnades lätt, att han var utan
kvinnlig hjälp i stugan. I eldskenet såg man, huru sopor
voro hopade där överallt i vrårna. Strömmingsben och
potatisskal lågo kvar på bordet, och i den en gång vitmålade
sängen vid ena väggen stack halmen ut ur det trasiga
varet. Fårskinnsfällen var utan hårtäcke, och det gulrutiga
örngottsvaret på långkudden hade väl inte varit i tvätt på
mången god dag. Glasögonkarlen letade under mycket
stånkande fram salt strömming och brödbitar ur ett gammalt
blått hörnskåp med röda rosor på dörrarna. Han tog även ut
en kaffekvarn, i vilken han ur en näverask hällde ned bränt
kaffe.
»Om jag skulle kunna få mala, jag», sade Anna-Lisa
försagd. Hon stod redan några steg närmare gröttallriken.
* Ladder = yadmalsbottiner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
