- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
164

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 49. Barnen från Frostmofjället. Efter Laura Fitinghoff - 2. Glasögonkarlen - 50. *John Maynard. Av Vilhelmina Nordström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Glasögonkarlen blev med ens så underligt spak. Han
sänkte buteljen, som lian just höll upp emot det öppna gapet
för att dricka ur. Så ställde han sig att stirra in i den
avtynande elden.

Efter en stund satte han korken i flaskan och slog
ner den med knuten näve, sedan han mycket betänksamt
hällt tillbaka det av Ante ratade innehållet i glaset. Men
han darrade, som om han lidit dödsvånda, och svettpärlor
rullade ner från hans panna.

»På det viset, att det är ’ första supen’ man ska vara
rädd för», sade han långsamt, liksom högtidligt. »Ja, då
ska jag bli den, som är i^ädd för ’sista supen’? då jag
inte var det för den första. Det sa’ Ladd-Pelle och jag
med!»

Han haltade stånkande in i lillkammaren med
brännvinsflaskan i handen. Så kom han ut igen och ställde sig
länge att se på barnskaran i halmbädden. De sovo djupt,
alldeles så, som de kastat 3ig ner, bleka små stackare.
Men så tryggt och barnalyckligt slumrade de små, att
det syntes honom, som om han fått Guds änglar till
huset att hålla vakt om dem.

Gullspira låg mitt i gruppen och idisslade med
halvslutna ögon och värdigt överlägsen hållning.

Efter Laura Fitinghoff.

50. John Maynard.

»Skeppet brinner!» Så på skeppet ropas,
och det ropet når till månget öra;
flera hundra män vid ropet blekna.

Men den röda lågan bleknar icke,
sträcker tungan ut ur hundra gluggar,
griper kring sig som med tusen armar,
höjer sig så jättelik i höjden,
ses ej mer för mänskokrafter vika.

»Hör, John Maynard», så kaptenen ropar,

»hör, John Maynard, om du finns vid rodret

— ty för eld och rök du mer ej synes —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free