Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 53. *Tomten. Av Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta:
»Nej, den gåtan är allt för svår,
nej, jag gissar ej detta» —
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen —
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen.
Glömsk av sele och pisk och töm,
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver. —
Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne,
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne.
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått:
Karo sin tomte känner,
de äro goda vänner. —
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära.
Länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära.
Barnens kammar’ han sen på tå
nalkas att se de söta små.
Ingen må det förtyckä:
det är hans största lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
