- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
182

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 56. När far och mor hade ont om pengar. En julberättelse. Efter Bernt Lie. Från norskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag har så bråttom just nu. Men skall du ha ut
pengarna, så måste du ha med dig boken, som de stå
antecknade i, och som finns hemma hos er. Adjö med er, små
flickor!»

Tora neg, och bägge gingo.

Ute på gatan, på vägen hem — idet vai: en fasligt
lång väg — gingo Sofi och Tora och överläde* hur detta,
skulle ordnas. För det förstod ju Sofi också, att när det
skulle vara en överraskning för far på julafton att få hundra
kronor till betalning av skulden, så kunde Tora inte tala
med honom om att ta ut pengarna.

Men mor? Ånej, hon talade i alla fall om det för far,
det var Tora viss på. Och därför var det bäst att vara
fiffig och reda sig på egen hand.

På eftermiddagen frågade Tora ut mor om boken. Jo,
bevars, mor talade om, hur mycket glädje Tora kunde få av
de pengarna, när hon blev stor. Då hade pengarna blivit
mycket mer än hundra — kanske tre, fyra hundra kronor.

Men Tora hade sina egna tankar om den glädjen.
Tänk, hundra kronor — och mer till! Och så de två
kronorna i sparbössan— det var två nu — och så dessutom
tre tioöringar! Men tioöringarna var hon nästan tvungen
att gömma till julklappar åt Rolf och Petter.

Tora gick hela dagen och grubblade på hur hon bäst
skulle kunna ge far och mor pengarna. Litet förargligt var
det ju, att hon måste tala om, att hon hade hört, vad de
sagt den där natten. Men det fick gå. O, vad hon gladde
sig åt det! — Ja, om kvällen, då hon hade lagt si,g, låg
hon och ville vara vaken, till dess far och mor kommo —
för att höra dem tala om skulden och så veta, att hon kom
med lappen till hålet.

Men hon somnade, innan far och mor kommo in.

Från skolan sprang hon nästa dag direkt till banken.
Nu var hon ensam hon visste ju vägen — och gick
rakt fram till Sofi Kristensons far.

Om hon nu kunde få pengarna?

Herr Kristenson tog boken, såg litet på den, sedan
på Tora, funderade ett tag och sade slutligen: »Ja, min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free